Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Art - Artemis - Arthybrider - Artificiell insemination (a. i.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
76
Artemis — Artificiell insemination
raser. Hos kulturväxterna
förekomma dessutom vanligen genom
växtförädling differentierade sorter
och stammar (se Sort och Stam).
Även inom varieteten eller rasen
finnes en ärftlig variation. Dessa
grupper kunna nämligen i
allmänhet uppdelas i ett antal ärftligt
skilda småformer, elementärter
eller biotyper. Biotypen är den
lägsta systematiska enheten, i det att
individer, som tillhöra samma
biotyp, hava lika arvsmassa- Den
moderna beteckningen för ras är
ekotyp (term införd av Turesson).
Biotyperna gruppera sig nämligen
alltefter jordmåns- och
klimatförhållandena i ärftligt skilda
ståndsortsraser eller ekotyper. En
särskild form av biotyp är den rena
linjen (se Ren linje). Dennas
arvsmassa är sådan, att vid parning
inom samma rena linje konstant
avkomma erhålles. Detta betingas
av att samtliga anlagspar äro
homozygota (se d. o.), dvs. att
anlaget från fadern är identiskt med
det från modern kommande
anlaget. En självbefruktande art
består av ett antal biotyper, vilka
samtliga utgöras av rena linjer
utom i de undantagsfall, då
störningar i detta avseende uppkommit
genom korsningar med andra
biotyper eller genom mutationer, dvs.
spontana, språngvisa ärftliga
förändringar. En korsbefruktande art
består av ett antal biotyper, vilka
på grund av befruktningssättet i
stor utsträckning äro heterozygota
(se Homozygot) dvs. att i
respektive anslagspar anlaget från fadern
icke är lika med anlaget från
modern. En biotyp med ett eller
flera heterozygota anlagspar ger
därför vid parning inom eller utom
samma biotyp icke upphov till en i
ärftligt avseende konstant
avkomma. Rena linjer förekomma
sålunda icke hos korsbefruktande växter
och djur, utom efter påtvingad
långt driven inavel (se d. o.) —
Tidigare slöt man sig till
släkt-skapsgraden mellan olika former
(biotyper) främst med ledning av
yttre likheter, respektive olikheter
samt fertilitetsförhållanden, dvs.
möjligheterna för korsning samt
den därvid erhållna avkommans
fruktbarhet. Genom studier
rörande kromosomerna (se d. o.), deras
antal, delningar etc. (cytologi) har
ett mera fast underlag erhållits
för bedömande av
släktskapsförhållandena samt formernas
systematisering- R. T.
Artemis, se Kryddväxter, Malört.
Arthybrider, se Artkorsning.
Artificiell insemination (a. i.). Med
artificiell insemination eller
konstgjord sädesöverföring förstås ett
konstlat överförande av säd eller
sperma till de honliga
könsorganen. Som internationell beteckning
för uttrycket artificiell
insemination har antagits förkortningen
a. i. I Sverige har även uttrycket
semin kommit till användning. —
Redan 1780 utförde den italienske
abbén Spallanzani a. i. hos hund
och 1790 utfördes av Hunter för
första gången a. i. hos människa.
Under slutet av 1800-talet
användes metoden både i England och
Amerika på häst och hund. På
1890-talet började man på en del
stuterier i Tyskland, Ungern och
Ryssland att använda a. i. för att höja
dräktighetsprocenten hos stona.
Det var emellertid först i Ryssland,
som a. i. började användas för att
förbättra husdjursbeståndet, och
den verkliga föregångsmannen på
detta område är ryssen Iwanoff.
Denne, samt hans medarbetare och
efterföljare ha under tiden 1900—
1930 utarbetat metoder som
möjliggjort en rationell uppsamling av
handjurets sperma, de ha
utexpe-rimenterat lämpliga spädningsvät-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
