Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Asp - Asparaginsyra - Asparagus - Aspermi - Aspglansbaggen - Aspidistra - Aspvedbockar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
88
Asparginsyra — Aspvedbockar
sticksfabrikationen överstiger
väsentligt den inhemska
produktionen av lämpligt aspvirke. Främsta
orsaken till att landets i och för
sig rikliga aspproduktion ej i full
utsträckning kan komma till
användning är aspens stora
mottaglighet för diverse rötskador, vilka
ofta redan innan träden nå
lämpliga dimensioner ha vunnit alltför
stor omfattning. En ordnad
asp-skogsskötsel och kanske
framförallt en övergång i görlig
utsträckning till odling av jätteasp synes i
detta fall vara framkomliga vägar
till ett bättre förhållande. Se även
Jakt, jaktvård. O. E.
Asparaginsyra är en aminosyra med
en NHe-grupp och
COOH-grup-per. Den finnes bl. a. i sparris och
ingår i amiden asparagin. S. N—t.
Asparagus, se Sparris under
Köks-växtodling.
Aspermi. Avsaknad av sädeskroppar
(spermier) i sädesvätskan.
Förekommer vid underutveckling av
testiklarna m. fl. testikelsjukdomar
(se d. o.). Hfld.
Aspglansbaggen hör till de största
bladätarna. Skalbaggen, som mäter
10—12 mm, är stålblå med röda
täckvingar. Larven är gråvit med
svarta vårtor på ryggen. Den
angriper asp, poppel och olika
videarter. Skalbaggarna, som
övervintra i marken, lägga på våren sina
ägg på undersidan av bladen. Lar-
Aspglansbaggen samt larv av denna
på skadat poppelblad.
verna livnära sig av bladens mjuka
delar och lämna endast
bladnerverna kvar. Skalbaggarna påträffas
ofta tillsammans med larverna,
gnagande hål i bladen. Kalätning
av de angripna träden är rätt
vanlig, vilken har ringa betydelse
emedan träden snart få nya blad. I
värdefulla bestånd eller i
plantskolor kan en bepudring eller
besprutning med DDT vara motiverad.
W. B.
Aspidistra, se Blomsterodling,
Rums-växter.
Aspvedbockar. I denna grupp ingå
två skadliga arter: större
aspved-bocken och mindre aspvedbocken.
Den förra är en 20—25 mm lång,
gulgrå, kraftigt byggd skalbagge
med — som hos de övriga
lång-horningarna — långa känselspröt.
Larven är vit, benlös och når en
längd av 40 mm. Under
högsommaren lägger honan äggen i små
hål, vilka hon gnager i barken av
stående träd. Larverna borra långa,
i genomskärning ovala gångar i
veden och förpuppas först efter
två år. Skalbaggen lämnar trädet
genom ett runt hål i barken.
Större aspvedbocken angriper basala
stamdelar av helt friska, grövre
aspar, pilar och popplar och
förorsakar härigenom stor teknisk
skadegörelse. De angripna träden
igenkännas på högar av borrmjöl
och -spån vid stambasen. Någon
effektiv bekämpningsmetod är icke
känd. Vissa resultat kunna uppnås
om de angripna träden fällas och
de infekterade stamdelarna
brännas innan skalbaggarna lämna
desamma. — Mindre aspvedbocken
är 10—15 mm lång, långsmal.
Kroppen är grå med flera gula
fläckar på täckvingarna. Larven
liknar föregående arts, men är
smalare och kortare. Den är allmän i
hela landet och angriper samma
trädslag som den större aspved-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
