Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bakterier
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
110
Bakterier
vilken av en cell uppstår två nya,
ske på 20 minuter, men i naturen
motverkas den genom
konkurrensen individerna emellan,
näringsbrist, hopade
avsöndringsproduk-ter, uttorkning etc. — Vissa
stav-formiga bakterier, men visst ej alla,
bilda sporer, vilka kunna betraktas
som ett slags viloceller. Dessa
bildas inuti cellerna som runda eller
ovala, starkt ljusbrytande kroppar,
belägna antingen i mitten eller i
ena ändan av modercellen. Ofta
sväller denna upp i den del där
sporen ligger. Utmärkande för
sporerna är deras stora
motståndskraft mot ogynnsamma yttre
inflytelser. När dylika orsaka
modercellens död, frigöras och fortleva
sporerna för att, när de yttre
förhållandena åter bli gynnsamma,
gro ut till nya bakterieceller.
Intorkade kunna sporerna bevara sin
groningsförmåga i flera decennier.
Medan de vegetativa cellerna dödas
vid kort upphettning till 60—70°,
tåla vissa arters sporer flera
timmars kokning. — Enstaka
mikro-kocker, ett mycket stort antal
stav-formiga samt alla spiriller äga
rörelseförmåga. Rörelsen
åstadkommes medelst från cellens yta
utgående, ytterst fina svingtrådar, s. k.
cilier. — Högre stående
bakterieformer äro de s. k. tråd- eller
skid-bakterierna, där cellerna ligga
uppradade inom en gelatinös skida. —
Strålsvampar (Actinomycetes)
utgöra övergångsformer till
mögelsvamparna och bestå av fina,
förgrenade mycelietrådar. —
Bakterier sakna klorofyll och kunna
därför ej såsom de gröna växterna
med solljusets tillhjälp uppbygga
organisk substans ur rent
oorganiska föreningar (undantag finnas,
se nedan) och äro därför för sin
näring hänvisade till redan
färdigbildade organiska ämnen, som de
sönderdela, varvid energi frigöres.
Denna tillgodogöres av bakterierna,
samtidigt som de sönderfallande
organiska ämnena tjäna till
uppbyggande av bakteriernas
cellsubstans. När bakterier livnära sig på
levande organisk substans . (djur
eller växter) kallas de parasiter, i
annat fall saprofyter. Till
parasiterna höra sjukdomsbakterier
(pa-togena bakterier). Många bakterier
kunna leva både parasitiskt och
saprofytiskt. Bakterier fordra
liksom andra celler både kol- och
kvävehaltig näring samt vissa
mineral-salter. Som kolkälla tjäna dels olika
kolhydrat (socker, stärkelse,
cellulosa, pentosaner, alkoholer),
organiska syror, äggvita samt ibland
även kolsyra, koloxid, metan.
Kvävet tages från äggviteämnen,
peptoner, aminosyror, men även ibland
ur oorganiska salter (nitrat, nitrit,
ammoniumsalter). Några arter
förmå även assimilera luftens fria
kväve och därav uppbygga sin
celläggvita (se Azotobacter,
Baljväxt-bakterier, Smörsyrebakterier) • —
Bakteriernas näringsbehov växlar
högst betydligt. Många arter kunna
tillgodogöra sig mycket olikartade
ämnen, medan andra åter äro
strängt specialiserade härvidlag.
Vissa bakterier fordra utom den
egentliga näringen även s. k.
tillväxtfaktorer för sin utveckling.
Dessa specifika ämnen utgöras
ibland av vitaminer. .Det finns
knappast något organiskt ämne,
som ej kan sönderdelas av
bakterier. — Vissa enstaka
bakteriegrupper ha liksom de gröna
växterna förmågan att av enkla
organiska föreningar uppbygga sin
cellsubstans och tillgodogöra sitt
energibehov. Sådana bakterier kallas
autotrofa. De åstadkomma oftast
oxidationsprocesser och äro av stor
betydelse i naturen (se
Salpeterbildning, Svavelbakterier,
Järnbakterier). Bakteriernas kemiska
om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
