Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Basalborst - Basalt - Basbindande förmåga - Baser - Basidsvampar - Bsilika - Basjordbruk - Basning - Bast - Bastard - Basthorn - Bastu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
126
Basalt — Bastu
hårigt basalborst och tandade
nerver. Våra nuvarande sorters
fördelning på de olika typerna är
följande: 1) Tvåradskorn (se
Kornformer). A) Nutans-typ: a
Balder. (3 Gull, Opal, Freja, Puke
II, Drake, a-p Kenia, Maja,
Ymer-y Selecta. B) Erectum-typ: a
Svan-hals, y Primus I, Primus II. 2)
Sexradskorn. Stella, d Vega,
Edda, Brio. R. T.
Basalt, se Bergarter.
Basbindande förmåga, se
Utbytesförmåga.
Baser äro enligt den äldre
definitionen ämnen, som avspjälka
hydro-xyljoner i vattenlösning. Enligt
den numera allt vanligare,
invänd-ningsfria definition, vilken givits
av den danske kemisten Brönsted,
är en bas ett ämne, som kan addera
en proton (vätejon eller
vätekär-na). — Starka baser, såsom
kausti-ka alkalier, släckt kalk m. fl. verka
frätande och smaka lutaktigt. De
vanligaste starka baserna äro
na-triumhydroxid (natronlut, kaustik
soda, NaOH) och kalciumhydroxid
kalkhydrat, släckt kalk, Ca (OH)2.
Ammoniumhydroxid (kaustik
ammoniak) är även en bas. Svaga
baser är t. ex. aluminiumhydroxid
och järnhydrat. F.
Basidsvampar (Basidiomycetes), en
av huvudgrupperna av svamparna,
kännetecknad av ett slags organ,
basider, vilka på fina utskott
avsnöra förökningskroppar, sporer,
normalt 4 på varje basid- Oftast
kläda basiderna bestämda delar av
en köttig, hinnaktig eller träaktig
fruktkropp (svamp i vardagligt
tal); hos rost- och sotsvampar
bildas de vid groning av vissa
sporer. Th. Lfs.
Basilika, se Kryddväxter.
Bas jordbruk, se Jordbruksref ormen.
Basning kallas med ett gemensamt
namn all slags upphettnig av
virke, som avser att göra det mera
lättbearbetat. I regel önskar man
öka dess böjlighet, t. ex. då man
basar en- och grangrenar vid eld
för att erhålla vidjor till
gärdes-gårdar. Inom industrin upphettas
virket med ånga eller varmt vatten
i särskilda anläggningar för att
möjliggöra bearbetning för olika
ändamål, t. ex. för svarvning av
plywood. Massaved basas i vissa
fabriker för att barkningen och
kokningen skall underlättas.
O. E.
Bast. Som botaniskt fackuttryck
användes ordet bast i något skiftande
betydelser, avseende dels
bastfibrer (se Stödjevävnader), dels även
andra, tillsammans med
bastfibrerna förekommande vävnader. Det
som i dagligt tal kallas bast och
som användes för uppbindning av
växter och dylikt samt till
flätar-beten, utvinnes numera mestadels
ur bladen av en afrikansk palm
(Raffia), förr även ur de mellan
kambiet (savringen) och
ytterbarken belägna, huvudsakligen av
bastfibrer uppbyggda
vävnadsskik-ten i stammar och grenar av lind.
— Bast kallas även den håriga
huden på hjortdjurens horn under
hornens utväxttid. D. L.
Bastard kallas t. ex. ett djur, som
uppkommit efter parning av
föräldrar, tillhörande olika raser. För
växtvärlden användes vanligen
hybrid som beteckning för
motsvarande företeelse (se Hybridisering
och Ärftlighetslära).
Basthorn, horn under utveckling med
kvarsittande bast, som sedermera
avfejas.
Bastu. Bastun i Sverige har anor
sedan århundraden, kanske lika långt
tillbaka som i Finland och
Ryssland och på 1500-talet var bastun
i Sverige ”ett lika nödvändigt
behov som mat och dryck”. Skilda
orsaker, bl. a. det syndfulla
lever
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
