Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bensol - Benspatt - Benställning - Benvävnad - Bepudring - Berberis
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Benspatt — Berberis
135
lösningsmedel för fetter, hartser,
gummi, eteriska oljor och ett
mycket stort antal andra organiska
ämnen. För framställning av olika
till den aromatiska serien hörande
ämnen, särskilt tjärfärgämnen,
läkemedel m. m., förbrukas stora
mängder bensol. F.
Benspatt, se Spatt.
Benställning, se de olika djurens
exteriör samt Hovbeslag.
Benvävnad, den vävnad, som
uppbygger skelettet. Benvävnad är
kroppens hårdaste vävnad, om man
undantar tandemaljen. Den är
sålunda anpassad för sin uppgift, som
är att ge skelettet stadga, stödja
mjukdelarna och ge musklerna
fästen. Ben skyddar dessutom vissa
inre ömtåliga organ. Benvävnad
består av organisk grundsubstans, i
vilken en riklig mängd oorganiska
salter äro inlagrade.
Grundsubstansen är ordnad i tunna skivor
eller lameller, i vilka finnas små
avlånga håligheter, där bencellerna
ligga. Bencellerna bilda den
organiska grundsubstansen och lagra i
densamma de organiska salterna,
som till största delen utgöras av
fosforsyrad och något kolsyrad
kalk. Man skiljer på kompakt och
spongiöst ben. I det förstnämnda
ligga lamellerna tätt intill
varandra, ordnade i bestämda system,
medan lamellerna i det spongiösa
benet ligga mera oregelbundet.
Benens yta är beklädd med en
bind-vävshinna, benhinnan, som är rik
på kärl och nerver. Bensubstansen
får sin näring genom blodkärl, som
från benhinnan skjuta in i kanaler
i benet. Extremitetsbenen bestå i
mitten av kompakt och i ändarna
av spongiös benvävnad. I ett
hålrum mitt i benen finns
benmärgen, som bl. a. deltar i
blodbildandet. Dhl.
Bepudring, se Bestoftning.
Berberis.
Berberis, busksläkte till vilket hör
vanlig berberis (Berberis
vulga-ris) en i Sverige sedan gammalt
odlad och i stora delar av
Göta-och Svealand allmänt förvildad
buske med omvänt äggrunda,
taggigt sågtandade blad på
dvärggrenar, vassa, tregrenade taggar på
långskotten, gula, äckligt luktande
blommor i klasar och röda, mycket
sura bär. Veden är gul och kan
användas till färgning. En form av
busken har mörkröda blad
(”blodberberis”).
Som bärare av ett
utvecklingsstadium av svartrost är vanlig
berberis mycket farlig för
sädesodlingen, varför dess
utrotning lagligen påbjudits i flera
länder.
I Sverige utfärdades en lag 1918
och ändrades 1933 samt 1934.
För dess tillämpning inom olika
områden fordras dock ansökan av
vederbörande hushållningssällskap.
Lagen gäller 1948 i större delen av
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
