Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bergarter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bergarter
137
Granit.
Gnejs.
bildning eller struktur. På grund
av hastigt stelnande ha
lavabergarterna erhållit glasig eller
finkornig utbildning. Om stelnandet eller
kristallbildningen börjat redan före
magmans uppträngande till
jordytan, ha ytbergarterna fått
porfy-risk struktur, som kännetecknas av
större eller mindre kristallströkorn
i en glasig eller finkornig
mellan-massa. Djupbergarterna utmärkas
av helt kristallinisk utbildning
med grövre eller mera jämn
kor-nighet, men massiv av sådana
bergarter äro vid gränserna till andra,
äldre bergarter ofta finkorniga
eller stundom porfyriska, vilket
orsakats av magmans hastigare
avkylning invid sidostenens kalla
väggar. Gångbergarterna intaga i
strukturellt avseende en
mellanställning, i det de erinra än om
yt-bergarter, än om djupbergarter. —
Alltefter halten av kiselsyra
(kvarts) skiljer man på sura,
intermediära och basiska
eruptiv-bergarter. De vanligaste
djupbergarterna i den svenska
berggrunden utgöras av graniter, som
huvudsakligen bestå av fältspat och
kvarts; dessutom innehålla de
vanligen glimmer, ibland hornblende
och (mera sällan) pyroxen (augit).
Graniterna äro ljusa, röda eller
grå, huvudsakligen efter färgen hos
de ingående fältspaterna, som dels
utgöras av kalifältspat (mikrolin
eller ortoklas), dels av
kalknatron-fältspat (plagioklas). Vanligen äro
graniterna jämnkorniga men en del
av fältspaterna äro ibland grövre,
varvid man talar om ögon- eller
porfyrgraniter. Graniterna äro
stenindustriellt betydelsefulla
bergarter och ha funnit vidsträckt
användning som byggnadssten,
gatsten m. m. Ur denna synpunkt är
det bohuslänska granitområdet
det viktigaste i vårt land. —
Sye-n i t e r n a likna graniterna utom
däri, att de ha obetydlig halt av
kvarts eller helt sakna detta
mineral. Graniterna övergå i d i o r
i-t e r, om halten kvarts minskar
samtidigt med att plagioklaserna bli
kalkrikare, vanligen ökar även
halten av mörka mineral, hornblende
och pyroxen. Dioriterna i sin tur
övergå i g a b b r o r, som äro mera
basiska och ha samma eller större
halt av mörka mineral, vanligen
augit. — De nu nämnda
bergarterna äro de vanligaste
djupbergarterna med bevarade ursprungliga
drag i den svenska berggrunden.
Beroende på smärre skillnader i
den mineralogiska
sammansättningen kunna en mängd typer
urskiljas bland dem, och dessutom
finnas djupbergarter, som
känne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
