Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Betesskötsel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Betesskötsel
171
Fig. 20. Spridning med klotharv.
Jämn avbetning.
Konsten att utnyttja betet.
För att jordbrukaren skall kunna
få ut det mesta möjliga av sin
betesmark måste han lära sig att
behärska betestekniken, dvs.
konsten att ändamålsenligt reglera
avbetningen. Sättet för betets
utnyttjande inverkar i hög grad på
både vallmattans och djurens
avkastning. Där betena äro i
nöjaktig växtkraft är det av stor vikt
att betningen börjar så tidigt som
möjligt på våren, helst så snart
växterna börja skjuta skott. En
hastig överbetning på detta
stadium lämnar ett ytterst värdefullt
fodertillskott och bidrager till att
man kan spara kraftfoder och
få fram en jämn gräsmatta. Som
allmän regel kan anföras att
djuren böra komma ut så tidigt
att hela betesmarken hinner
avbetas på ett par veckor. Den tidiga
första avbetningen medverkar
också i sin mån till att hindra gräset
jWycket betydelsefullt är att
gräsmattan får tillfälle återväxa
mellan avbetningarna. I stort
sett bör gräset ha blivit en
knapp decimeter eller ”en
tvärhand” högt innan ny avbetning
börjar.
att förväxa. Är gräsmattan svag
på grund av alltför hård betning
föregående år bör den dock få
växa ut något mera före
betningens början. Alltför hård avbetning
bör om möjligt alltid undvikas;
särskilt viktigt är det dock att
denna regel iakttages på hösten.
Vanligen brukar behövas
åtminstone 2—3 veckor för återväxt mellan
avbetningarna. Under början av
betessäsongen då
tillväxthastigheten är större kan vilotiden göras
något kortare. Att vid knapp
tillgång på bete pruta av på vilotiden
är felaktigt. Om möjligt böra vid
sådana tillfällen djuren få
grönfoder el. dyl. till dess att
betesvallens önskvärda vilo- och
tillväxtperiod gått till ända. Den
jämnaste gräsmattan och den högsta
avkastningen erhålles om
avbetningarna ske hastigt, dvs. med
förhållandevis många djur per
ytenhet på en gång (stort belägg).
— För att avbetningen skall
kunna regleras på sådant sätt som här
sagts fordras oundgängligen en
lämplig fållindelning av
betesmarken. Om betesdjuren ha en
stor areal att fritt ströva omkring
på blir betet lätt ofullständigt
utnyttjat. Djuren koncentrera sig på
de mest begärliga områdena som
bli alltför hårt betade varigenom
växterna försvagas och till slut
nätt och jämnt förmå hålla sig vid
liv. Avkastningen sjunker till ett
minimum på dessa hårdbetade
delar. Andra områden däremot,
vanligen med den bördigaste jorden,
bli ofullständigt betade och grövre
växter ta överhand. Dessa delar
övergå till mer eller mindre
utpräglad rator. — Genom arealens
uppdelning i fållor minskas dessa
olägenheter, man uppnår hastigare
och jämnare avbetning och har
större möjligheter att reglera
denna, uppnår högre avkastning och
man kan då även få tillfälle att
skörda gräset från en eller annan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
