Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Biskötsel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
188
Biskötsel
Till de birikaste trakterna av
landet höra Skåne, Västkusten samt
Västgöta- och östgötaslätterna.
Vid senast företagen officiell
räkning (år 1944) uppgick antalet
bisamhällen i riket till omkr. 350.000
fördelade på omkr. 73.000 biodlare,
motsvarande i medeltal 4,8
samhällen per biodlare. Biskötsel
be-drives i övervägande grad som
binäring ; yrkesmässig biskötsel
förekommer däremot endast i ringa
utsträckning. Honungsskörden per
bisamhälle uppgår för medlemmar
av Sveriges biodlares riksförbund
till i medeltal 2 kg per år.
Honungens produktionsvärde kan
uppskattas till f. n. 10 miljoner kr.
per år. Honungsskördarnas storlek
varierar inom vida gränser
alltefter samhällets storlek men även
från trakt till trakt och från år
till år beroende både på den olika
tillgången på biväxter (se d. o.)
och dessas alltefter väderlek och
jordmån växlande
nektarproduktion. Ur nationalekonomisk
synpunkt ligger biskötselns betydelse
icke så mycket i
honungsproduk-tionen som fast mer däri, att bina
genom pollineringen av många
kulturväxter skapa en av de
nödvändiga förutsättningarna för att vi
skola erhålla en tillfredsställande
skörd från våra viktigaste
växtslag inom frukt-, bär- och
fröodlingen. Produktionsvärdet av de
kvantiteter frukt, bär och frö, som
för sin tillkomst bero av binas
verksamhet, kan uppskattas till i
runt tal 100 miljoner kr. per år,
dvs. 10 gånger värdet av
honungs-produktionen. — Arter och
raser av honungsbin.
Av de samhällsbildande honungsbin
av olika arter, Apis-arterna, är det
främst det europeiska eller ”äkta”
honungsbiet (Apis mellifica) som
blivit föremål för odling.
Närbesläktat med detta bi är det i
Främ
re Indien och Ostindien
förekommande indiska biet (Apis indica)
vilket i viss utsträckning hålles i
kullar, samt olika i Afrika
förekommande Apis-former. Det inom
det indiska biets
utbredningsområde förekommande dvärgbiet
(Apis florea) och jättebiet (Apis
dorsata) låta sig däremot icke
”do-mesticeras”. Det europeiska biet
är representerat av en mängd olika
raser och stammar, vilka i
allmänhet kunna hänföras till någon av
följande fyra huvudraser: den
nordeuropeiska (nordiska), mörka
rasen, den italienska, gulbandade
rasen, krainerrasen och den
kaukasiska rasen. Från sina
ursprungliga utbredningsområden ha dessa
raser — i synnerhet den italienska
— genom export blivit spridda till
olika europeiska och
utomeuropeiska länder, bl. a. Amerika och
Australien (inkl. Nya Zeeland) där
honungsbiet ursprungligen icke
hörde hemma. Bland de till vårt
land införda raserna har den
italienska varit i övervikt. Denna ras
och korsningsformerna mellan
denna och den inhemska, nordiska
rasen äro numera allmänt spridda,
särskilt i södra Sverige-
”Italienarna” äro särskilt lämpade i trakter
med klöverdrag, medan de nordiska
bina i allmänhet föredras i
ljungtrakter. — Bisamhället. Ett
ordinärt bisamhälle består
sommartid av 40.000—50.000 bin.
Huvudmassan av dessa utgöras av
arbetsbin. Mellan arbetsbinas olika
åldersklasser råder en bestämd
arbetsfördelning. Under de tre första
veckorna av sitt liv, då de
uppehålla sig inne i eller i närheten av
küporna, ha de sålunda till
uppgift bl. a. att mata ynglet, bygga
vaxkakor och försvara samhället
mot inkräktare. Det är under
återstoden av sitt liv, som de äro
verksamma ute i markerna och insamla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
