Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Blomsterodling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Blomsterodling
245
Vanligtvis bruka de därför
hänföras till dessa, vilket även gjorts i
denna framställning. Knölväxter
äro t. ex. krokus, gladiolus,
mont-bretia och vintergäck. Knölen
består av en alltigenom likartad, ofta
vitaktig massa, som fullständigt
saknar de för löken
karakteristiska, tjocka, varandra tätt
omslutande lökbladen. Dessa, som sitta
fästade på en utbredd, platt
lökbotten, äro ytterst omgivna av ett
hinnaktigt, ofta brunfärgat skal.
Vid ett tvärsnitt genom en lök kan
man ofta i dess mitt lätt upptäcka
tydliga anlag till blomma. —
Lök-och knölväxter tillhöra våra bästa,
populäraste och vackraste
blomsterväxter för snitt, rabatter och
plantering i gräsmattor. De fordra
framförallt en väl dränerad,
näringsrik, något sandig jord samt
soligt läge. Eftersom blomningen
för de flesta arterna inträffar
tidigt på våren, innan träd och
buskar lövats, kunna de med fördel
planteras under dessa.
Plante-ringsdjupet är varierande men som
allmänt råd kan ges, att
storväxande arter, såsom tulpaner,
hyacinter, narcisser m. fl. böra sättas
10—12 cm djupt, under det att
krokus, snödroppar, vintergäck,
blåstjärnor och liknande i samma
storlek ej planteras djupare än 5—
7 cm. I gräsmattor ser det
trevligast ut om blomsterlökarna stå
oregelbundet i förhållande till
varandra. En gammal metod är att
strö ut lökarna samt sedan
plantera dem, där de fallit. Mindre
lök- och knölväxter, som
ensamstående ej skulle synas, planteras
tätt tillsammans i ruggar om 10—
15 st. Krokus, snödroppar,
blåstjärnor, pärlhyacinter m. fl.
komma bäst till sin rätt på detta sätt.
Lämpligt inbördes avstånd mellan
blomsterlökarna i en rabatt är för
hyacinter och tidigblommande
tul
paner 14—15 cm, under det att
narcisser och senblommande
tulpaner behöva 18—20 cm. Lökarna
kunna givetvis planteras både
glesare och tätare, beroende på råd
och lägenhet. — Det stora flertalet
hithörande arter självså sig villigt
eller bilda rikligt med sidolökar
och kunna på så sätt föröka sig
snabbt. Så är fallet med
snödroppen, blåstjärnan, pärlhyacinten,
påsk- och pingstliljan,
vintergäcken m. fl. Tulpanen däremot
brukar ofta försvagas år från år och
dör så småningom bort. Detta
förorsakas i de flesta fall av oriktig
behandling. Stjälkar och blad
avlägsnas alltför snart efter
blomningen, varigenom löken fråntages
sina näringsberedande organ. I
lätt och näringsrik jord och
behandlade på rätt sätt förökar
tulpanen sig lätt genom sidolökar.
Efter blomningen skäras fröhusen
bort. Lökarna få antingen stå
kvar på samma plats tills de
vissnat ned, eller också grävas de upp
med rötterna i behåll och jordslås
på annan plats. I slutet av juli
eller början av augusti tagas
lökarna upp samt läggas inomhus på
en torr, mörk och luftig plats. De
blombara sorteras ifrån och
planteras på rabatter, övriga på annan
plats i trädgården, där de få stå
på tillväxt. Planteringen bör ske
i slutet av aug. Samtidigt med
tulpanerna böra även andra
vår-blommande lök- och knölväxter
komma i jorden. Är denna torr
vattnas grundligt efter
planteringen. Det är viktigt, att lökarna
hinna rota sig väl på hösten, innan
jorden tjälat. Skulle planteringen
av någon anledning bli fördröjd,
täckas rabatterna med ett lager
granris närmast och därefter med
löv. En tunn granristäckning är
under alla förhållanden att
förorda. Sin största betydelse ha
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
