Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Blomsterodling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Blomsterodling
247
lan sydafrikanska arter. Som
snittblomma hör den till våra allra
bästa och vackraste. I odling
förekomma ett stort antal
namnsorter, skiftande i nästan alla
färgnyanser. Även i höjd och tidighet
äro variationerna stora.
Beträffande val av sorter hänvisas till
beskrivningar i fröfirmornas
kataloger. De senblommande sorterna
böra undvikas i klimatiskt
ogynnsamma lägen. — Odlingen av
gla-diolus är mycket enkel. Knölarna
läggas i jorden på ett djup av 5—
10 cm i april—maj månad, då risk
för starkare nattfrost är över.
Avstånd mellan knölarna ca 20 cm.
Platsen bör vara varm och solig
med näringsrik och lucker jord.
Under sommaren består skötseln
huvudsakligast i vattning, luckring,
bortrensning av ogräs samt
upp-bindning. Då blomningen är över,
skäras blomställningarna av strax
under nedersta blomman. Lökarna
försvagas i annat fall kraftigt av
den rikliga fruktsättningen. På
hösten grävas knölarna upp samt
läggas att torka på ett torrt och
luftigt ställe. Stjälkarna avkortas
till 5—10 cm från knölen.
Övervintringen sker på en sval och
frostfri plats.
Hyacint, (Hyacinthus
orientalis) (se bild sid. 248). Övervintrar
i allmänhet bra första året efter
planteringen men försvagas
undan för undan och dör så
småningom bort. För att hålla beståndet
vid liv, måste därför nya lökar
hemköpas vartannat år. I handeln
indelas hyacinterna i storlek I, II och
miniatyrhyacinter. De senare äro
ganska små men fullt blombara
samt tillräckligt stora för
plantering i trädgårdar. De äro dessutom
avsevärt billigare än storlek I och
II, vilka huvudsakligen användas
för drivning. För den allra
tidi
gaste, den s. k. juldrivningen,
finnas särskilt preparerade lökar att
köpa. Dessa ha genom viss
behandling gjorts lättare drivbara.
För tidig och sen drivning
rekommenderas följande sorter
Bis-marck, himmelsblå, Garibaldi,
mörkröd, Lady Derby, mattrosa,
LTnnocence, vit, och Prins Henrik,
rent gul. Ovanstående sorter äro
även utmärkta till plantering i
trädgårdar. Lämpliga för detta
ändamål äro även King of the Blues,
mörkt indigoblå, King of the
Yellows, mörkgul och Queen of the
Pinks, rosa.
Kejsarkrona, (Fritillaria
im-perialis). Bland de lökväxter som
tidigast på våren sticka upp sina
gröna spiror ur jorden, lägger man
lätt märke till kejsarkronan. Den
blir 70—80 cm hög och växer
förbluffande hastigt. De klocklika,
hängande blommorna äro stora,
gula eller brunröda och sitta
krans-formigt fästade i stjälkens topp.
Strax efter blomningen vissnar
plantan ned. Då lökarna få stå
orubbade i jorden flera år i följd,
föröka de sig lätt samt bilda allt
större och kraftigare bestånd.
Lökarna äro stora och vita samt
illaluktande. Planteras helst redan i
juli månad. Planteringsdjup
15—-25 cm.
K r o k u s, (Crocus vernus). Den
blommar tidigt på våren med
vita, ljusblå eller purpurblå
blommor och är utmärkt för
stenpartier samt till plantering i
gräsmattor. Planteringsdjup 7—8 cm.
— C. aureus har gula blommor.
— Äkta saffran (C. sativus) är
höstblommande och har violetta
blommor med purpurfärgade ådror.
Kungsängslilja, (Fritillaria
meleagris) är vildväxande i Upp-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
