Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Blomsterodling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Blomsterodling
253
några dagar, om den skulle visa sig
vilja sloka. — I handeln
förekommer ofta vackert glacerade och
målade krukor. Dessa äro olämpliga
som blomkrukor, emedan de ej
släppa genom luft till rötterna.
Krukan skall vara porös, därför är
det också viktigt, att den hålles ren
och fri från alger och mossa. — I
en blomkruka rymmes endast en
ringa kvantitet jord. Det är därför
viktigt, att denna är näringsrik.
Detta räcker emellertid inte alltid
för växtens behov, utan ytterligare
näring måste tillföras genom
gödselvattning, antingen med naturlig
gödsel eller s. k.
handelsgödselmedel. De senare äro bekvämare att
handskas med inomhus och ge
också bra resultat. I handeln
förekommer ett stort antal färdiga
kruk-växtgödselblandningar. Med dessa
följer i regel en bruksanvisning,
där tillvägagångssättet och lämplig
mängd angives. Vid all
gödselvattning gäller: bättre en för svag
lösning än en för stark. Krukklumpen
får ej vara för torr, då
gödselvattnet ges, emedan koncentrationen
då kan bli för hög för rötterna.
Nyligen omplanterade växter få ej
gödselvattnas, förrän rötterna
hunnit ut till krukans kanter. De ha
i regel näring tillräckligt, så länge
inte jorden helt genomvävts av
rötterna. — Ofta ställda frågor
äro: ”Hur mycket och när skall
jag vattna mina krukväxter” ?
Detta är lätt att svara på. Växterna
skall ha vatten, då de behöva det
och i tillräcklig mängd. Det gäller
att komma underfund med, när de
äro torra. Ett gott kännetecken är
det ljud, som uppstår då man med
fingerknogen knackar på krukan.
Är detta ihåligt och tomt, behöver
växten vatten och skall då ha
rikligt, så att hela krukklumpen blir
genomfuktad. Med litet övning lär
man sig snart att känna igen det
rätta ljudet samt att på växtens
utseende se, om den fått för
mycket eller för litet vatten.
Kruk-torra växter, dvs. sådana, som
stått utan vatten en längre tid, ha
svårt att taga åt sig vattnet. Dessa
repa sig bäst, om hela krukan
ställes i vatten till dess krukklumpen
fullständigt genomfuktats. Vid
starkt solsken bör man skydda hela
växten, även krukan, mot
uttork-ning, genom något slag av
be-skuggning. — Mjukt vatten eller
helst regnvatten är bäst till
vattning och bör såväl sommar som
vinter vara kylslaget. Överblivet
vatten på krukfaten hälles genast
bort. Det är endast större växter
och väl rotade sådana, som det kan
vara fördelaktigt att vattna på
krukfaten. Cyklamen är mycket
känslig för vattning mitt i
rotknölen, emedan röta lätt uppstår och
blommorna vissna bort. Den
vattnas antingen försiktigt utmed
krukkanten eller på fatet. — Till
skötseln av rumsväxterna hör
också uppbindning samt rengöring av
blad och krukor. Växterna bli fort
dammiga och böra därför duschas
eller avtorkas med en vanlig
tvättsvamp, doppad i en svag
såplös-ning. — Av ohyra som angripa
rumsväxterna är det främst
bladlöss, bomullslöss, sköldlöss,
spinn-kvalster, trips och vita flygare,
som förekomma. Bladlössen äro
välbekanta och behöva därför ej
beskrivas. Spinnkvalster äro ca V2
mm långa, röda spindeldjur, som
leva på bladens undersida. Starkt
angripna blad gulna och falla av.
Trips äro 1—2 mm långa och leva
också på bladens undersida, där de
suga till sig växtsaften och göra
bladen gulfläckiga. Vita flygaren,
en liten snövit fluga, ca 2 mm
mellan vingspetsarna, förekommer ofta
på engelska pelargonior samt
fuch-sior och förstör bladen. Bladlöss,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
