Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Blomsterodling - Blomställning - Bly - Blyad - Blyarsenat - Blyförgiftning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
264
Blomställning — Blyförgiftning
handelsträdgård. Efter blomningen
bortkastas plantorna.
Vandrande juden,
(Trade-scantia fluminensis) är den
vanligaste av de till detta släkte
hörande arterna. Den har gröna
blad och vita blommor. — T.
geni-culata liknar i stort sett
föregående, men har på ovansidan vackert
grönröda till brunröda blad. —
Zebrina pendula har på ovansidan
metallglänsande, gröna, silvergrå
och violetta blad; på undersidan
purpurvioletta. — Samtliga
Tra-descantia trivas på en halvskuggig
plats. De äro synnerligen
tacksamma för gödselvattningar och
växa för övrigt snabbt och villigt.
Förökningen sker mycket lätt
genom sticklingar, vilka ofta bildat
rötter redan efter en vecka.
Jordblandning: grästorvjord, torvströ,
något sand och hornspån. E. O.
Blomställning talar man om, när flera
blommor äro mer eller mindre
tätt samlade utan att skiljas av
mellanblad. Förekomma
blommorna en och en i mellanbladens veck
sägas blommorna sitta ensamma.
Är blomställningen uppbyggd så,
att det under den blomma, som
först kommer till utveckling,
anläggs en eller flera
sidoblomknop-par, under dessa i sin tur
ytterligare sidoblomknoppar osv., talar
man om knippe. Knippena, av
vilka finnas flera olika typer (ex.
förgätmigej, åkerspergel) kallas
begränsade blomställningar till
skillnad från övriga som benämnas
obegränsade och ha blommorna
skaftade eller oskaftade på en
kortare eller längre
blomställnings-axel. Till de obegränsade
blomställningarna höra klase, kvast, ax,
hänge, kolv, vippa, flock, huvud
och korg (se dessa ord samt bild
på nästa sida). D.L.
Bly, metall, grundämne, vars kemiska
tecken är Pb (av lat. plumbum).
Bly har blågrå färg, en färsk
snittyta har stark glans, som
emellertid snart försvinner, då metallen i
luften överdrages med ett tunt
oxidskikt. Bly har hög täthet
(sp. v. 11.4) är lättsmält
(smält-punkt 327° C) och så mjukt, att
det kan skäras med kniv,
hållfastheten är ringa, smidbarheten
tämligen god. Gediget bly finnes
sällsynt i naturen. Vanligen
framställ-les bly ur malmen blyglans
(bly-sulfid, PbS) vilken även
förekommer i betydande mängd i vårt land
vid Sala, Kaveltorp,
Guldsmedshyt-tan m. fl. ställen. — Bly har stor
teknisk användning dels som
metall i bleck och rör,
ackumulatorplattor, hagel, i legeringar med
andra metaller såsom lödtenn och
stilmetall, m. m. dels som oxider
och salter, varav följande äro
särskilt viktiga, nämligen mönja,
Pb3O4, blyglete, PbO, blyacetat
även benämnt blysocker, blyvitt,
som är ett basiskt blyacetat samt
besprutningsmedlena blyarsenat
och blyarsenit. Då blyföreningar
äro giftiga måste de handhavas
med försiktighet, vilket även
gäller föremål av bly och
blylegeringar, då dessa lätt avge
blyföreningar. F.
Blyad, överdraget med tunt blylager
blev loppet på gevärspipan genom
projektil av rent bly. Sedan
numera blyet legeras med hårdare
metaller, förekommer denna
olägenhet sällan.
Blyarsenat, se Arsenik.
Blyförgiftning, förekommer oftast
hos fåglar och nötkreatur. Hästen
är relativt okänslig för bly.
Nötkreatur äro däremot mycket
känsliga och det finns exempel på att
kor förgiftats av vatten, som run-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
