Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Blödskinn - Blötröta - Bockbent - Bockförening - Bockhov - Bockrot - Bocktörne - Bog - Bogsvulst - Bohuslind - Bok - Bokbladmineraren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Blötröta — Bokbladmineraren
271
att små bläckor minska risken
ävensom att starkt kådflöde
hindrar angrepp åtminstone till en tid.
Senhöst- och vinterstämplingar
torde även vara mindre riskabla.
De förnämsta förebyggande
åtgärderna bestå i att undvika
gran-stämplingar, då avsättningen är
osäker samt att vid avverkning
omedelbart medtaga granar, som
fått sårskador. O- E.
Blötröta, förruttnelseprocess vid
vilken växtdelar upplösas i en grötlik
massa genom att cellerna frigöras
från varandra. Mest bekant är
blötröta hos potatis, där den
förorsakas av bakterier, bl. a. den art
som också är orsak till
stjälkbak-terios (se d. o.). Genom sår och
andra skador (t. ex. brunröta, se
Potatisbladmögel) intränga
bakterierna. Angreppet kan ske både i
marken och under lagringen. Stark
fuktighet och bristande luftväxling
samt hög temperatur främjar
angrepp. Rötan fortskrider knappast
under + 5° men blir med stigande
temperatur allt livligare och redan
vid 8° är fara på färde. Genom
förruttnelsen höjes temperaturen
än mera. — Svavelrökning i de
tömda lagerlokalerna tillrådes.
Th. Lfs.
Bockbent, säges det djur stå, som ej
kan räta ut sina framben i knäet
utan benaxeln blir bruten framåt.
Man säger också, att djuret står
och ”hänger i sina knän” (se
Hästens exteriör). Motsatsen till
bock-benthet är sabelbenthet. Dhb
Bockförening, se Getskötsel.
Bockhov, se Hovsjukdomar.
Bockrot, se Medicinalväxter.
Bocktörne, (Lycium halimifolium)
av familjen potatisväxter
(Solana-ceae) är en tornig buske med
långa, slanka grenar, små,
rödvioletta, trattformiga blommor och
röda bär; den planteras som
häckväxt och prydnadsväxt i
trädgår
dar och är här och där förvildad,
särskilt i Skåne. D. L.
Bog. Den del av skulderpartiet hos
större däggdjur, som stödes av
skulderbladet och överarmsbenet.
Bogsvulst, se Djupliggande bogsvulst.
Bohuslind, se Lind.
Bok, (Fagus silvåtica) karaktärsträd
för sydligaste Sverige
(bokskogs-regionen) men förekommer vild
eller inplanterad ända upp i
Uppland. Dess virke är genom styrka
och seghet uppskattat till slöjd och
diverse snickeriarbeten. Bokveden
har mycket högt bränslevärde och
överträffar i detta avseende
björkveden. Karakteristiskt för boken
är dess ovala, glänsande
mörkgröna blad och den även på gamla träd
släta nästan silvergråa barken.
Boken är ett starkt
skuggfördra-gande träd. Boken kallas ofta
rödbok på grund av sin svagt
rödak-tiga ved, detta i motsats till
vitboken eller avenboken (se d. o.).
Ollonen utgöra en utmärkt föda
för många djurslag. O. E.
Bokbladmineraren är en liten (ca 2
mm) svart vivel, som är
synnerligen vanlig i södra Sverige. Strax
efter knoppsprickningen
framkomma de i marken övervintrade
skalbaggarna för att i de nya bladen
Av bokbladmineraren angripna bokblad.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
