Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bärbuskar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bärbuskar
327
bottens län med knappt 10.000
buskar. Krusbärs- och
vinbärsbuskar, som med framgång kunna
odlas ända långt upp i Norrland,
fordra djup, näringsrik, helst något
lerhaltig jord och öppet, soligt
läge. Böra av flera skäl aldrig
planteras mellan eller under fruktträd
eller andra träd utan om möjligt
på ett jordstycke för sig själva och
på 2 å 3 m avstånd från varandra.
Endast buskar av vita vinbär, som
äro mera svagväxande, sättas
tätare. Buskarna, som förökas genom
sticklingar eller avläggare,
planteras vår eller höst. Vid
vårplantering måste man vara ute i god tid,
då buskarna börja vegetera tidigt.
Jorden, där buskarna planteras,
bör vara fri från ogräs åtminstone
vad fleråriga sådana beträffar.
Har man en gång fått in vitrot,
kirskål o. dyl., är det hart när
omöjligt att bli kvitt dessa svåra
ogräs. Gödsling av bärbusklanden
får icke försummas. När buskarna
blivit 6—8 år gamla gallras de
lämpligen genom att ett par av de
äldsta grenarna skäras bort ända
från marken. Denna föryngring
fortsätter sedan vid behov eller
när buskarna bli risiga. Vid god
skötsel kunna buskbestånden
lämna tillfredsställande avkastning
under 40 år eller mer. Bland
krus-bärssorter märkas Achilles,
Blood-hound, Röda syltbär och
Whin-ham’s Industry, samtliga med röda
bär. Catharina Ohlenburg och
Nai-ler ha gröna och Whitesmith
vitgula bär. Bland vinbärssorter må
särskilt framhållas röda och vita
holländska samt de bägge svarta
sorterna Black Naples och Boskoop
jätte. Krusbär och vinbär äro
särskilt C-vitaminrika. I synnerhet är
detta fallet med svarta vinbär,
även kallade tistron, som ha 100—
250 mg C-vitamin pr 100 g råvara.
Motsvarande tal för röda vinbär är
30—50 mg och för krusbär 20—40
mg. — Hallonbusken odlades år
1943 på en areal av 100.367 ar,
därav 2.254 i Gävleborgs, 1.046 i
Västernorrlands, 376 i
Västerbottens, 355 i Jämtlands och 145 ar i
Norrbottens län. Stockholms stad
och län kom främst med en
odlingsareal av 21.560 ar.
Hallonbusken lämnar bästa avkastningen på
en varm och solig växtplats samt i
lös, djup, rikligt gödslad jord. I
klappstensjord trivs hallonbusken
utmärkt. Är man i tillfälle att taga
plantor från egna odlingar, är sen
vårplantering av örtartade,
tidigare om våren uppvuxna plantor att
rekommendera. Sker planteringen
om hösten eller tidigt om våren
användes ettåriga omskolade
plantor, helst sådana som är tagna från
icke bärande hallonodlingar, så att
man är säker på att icke erhålla
fröplantor. Plantorna sättas med
ett avstånd av 1,5 m mellan
raderna och 0,7 mellan plantorna i
raden. För skottens framtida
upp-bindning utspännas i radernas
längdriktning 2 rader av 3 mm
galv. järntråd fastsatt vid på
lämpliga avstånd från varandra
nedslagna trästolpar. Av de under
sommaren uppväxande
hallonskotten bibehållas på varje planta
högst 5. De övriga skotten
avlägsnas under sommaren samtidigt
med att de överåriga skotten
skäras bort. Efter fruktsättningen är
en övergödsling pr ar med 2 hg
20 %-ig superfosfat och 1 kg
40 %-ig kali av stort värde. Så
snart skörden avslutats, avskäras
så nära marken som möjligt och
uppbrännas alla skott, som burit
frukt under sommaren, varefter de
bibehållna årsskotten uppbindas.
Sorter, som remontera, dvs. bära
skörd två gånger på samma skott
få icke skäras av för tidigt. Med
toppningen av dessa skott väntar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
