Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Denaturera - Dendrologi och parkvård - Denitrifikation - Derby - Derrière - Derrispulver - Descendensteorin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dendrologi — Descendensteorin
351
som t. ex. äggviteämnen undergå
genom viss påverkan. C. B—l.
Dendrologi och parkvård, se
Föreningen för dendrologi och
parkvård.
Denitrifikation, se Salpeterbildning.
Derby, ett jaktprov för hönshundar,
födda året före tävlingen. (Namnet
efter de bekanta engelska
kapplöpningarna.)
Derrière (uttalas därriä’r), bakom,
kommandoord till hönshundar.
Derrispulver, derrisrot, se Rotenon.
Descendensteorin innebär att nu
levande arter uppkommit genom en
småningom försiggående
utveckling från ett lägre till högre
stadium. Samtidigt som nya arter i
ett sakta skeende bildats hava
andra dött ut. På så sätt har
artsammansättningen småningom
förändrats. Denna åskådning fick sitt
genombrott genom engelsmannen Ch.
Darwins arbete ”Arternas
uppkomst genom naturligt urval”
1859. Utvecklingsläran står
sålunda i strid med den äldre av Linné
företrädda uppfattningen, att
arterna skapats samtidigt och i
oförändrad form funnits från
begynnelsen. Bevis för utvecklingsläran
ha erhållits genom studier av nu
utdöda växter och djur
(paleonto-logi) samt genom den jämförande
anatomien och embryologien. Även
(serologiska) undersökningar
rörande kroppsäggvitan hos olika
arter belysa
släktskapsförhållandena och utvecklingsgången. Av
betydelse är också de växt- och
djurgeografiska studierna och
särskilt den moderna
ekotypforsk-ningen (se Art.). Slutligen har
genom den exakta ärftlighetslärans
senaste landvinningar ytterligare
klarhet i problemet erhållits och
särskilt beträffande de sista leden
i utvecklingskedjan. —- I den från
Darwin utgående riktningen,
Dar
winismen, är läran om det
naturliga urvalet grundläggande. Enligt
denna finnes hos arterna en viss
tendens till variation i olika
avseenden, som gör att somliga bli
mera livskraftiga än andra. I
kampen för tillvaron dö de svagare,
medan de under rådande
förhållanden livskraftigaste och
ändamålsenligaste formerna överleva. Att
ett naturligt urval sker och är en
för art- och formbildningen
betydelsefull faktor erkännes alltjämt.
Men givetvis är detta ej den enda
utvecklnigsfaktorn. Vad
variationen beträffar, har sedan Darwin
genom den moderna
ärftlighetslä-ran uppfattningen i avsevärd grad
fått revideras. Avgörande härvid
är påvisandet av skillnaden mellan
ärftlig och icke ärftlig variation
och klarläggandet, att det icke är
egenskaperna, utan de
egenskaperna betingade anlagen, som äro
ärftliga. — En riktning inom
utvecklingsläran representeras av
fransmannen J. B. Lamarck. Denne
framträdde före Darwin, som också
rönte inflytande från detta håll.
Lamarcks åsikter — lamarckismen
— vunno dock först efter Darwin
ett mera allmänt beaktande.
Enligt lamarckismen kunna
förvärvade egenskaper gå i arv. Den genom
flitig användning stegrade
utvecklingen av ett organ skulle sålunda
gå i arv. Även de yttre
levnadsvillkoren skulle enligt
ny-lamarck-ismen inverka på formbildningen.
En genom kultur framkallad
kraftigare utveckling hos en växt
skulle sålunda gå i arv osv. På detta
sätt menade man sig erhålla en
förklaring till ändamålsenligheten
i naturen. Några bevis för
riktigheten av lamarckismen ha icke
kunnat presteras, och den häri
företrädda uppfattningen är helt
oförenlig med den exakta
ärftlig-hetsläran. R. T.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
