Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Druvsocker - Dråg - Dråsa - Dräktighet - Dräktighetsdiagnos - Dräktighetstid - Dräktighetsundersökning - Dränering
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
370
Dråg — Dränering
i motsats härtill direkt till alkohol
och kolsyra (se vidare
Kolhydrater). F.
Dråg, vattenstråk i myrmark
(jämför Mosse).
Dråsa, se Drösa.
Dräktighet, däggdjurshonans
tillstånd under fostrets utvecklingstid.
Dräktighetsdiagnos. Avgörande om
ett djur är dräktigt eller ej, se
Dräktighetsundersökning.
Dräktighetstid, se Fosterutveckling
och de olika husdjurens avel samt
tabell i sista bandet.
Dräktighetsundersökning. Då det har
stor ekonomisk betydelse att veta,
om ett djur är dräktigt eller ej,
ha utarbetats metoder för att på
tidigt stadium avgöra detta. Hos
ko och sto sker det vanligen genom
undersökning av livmoder och
äggstockar från ändtarmen eventuellt
kombinerat med en undersökning
genom slidan. Som regel är det
möjligt att ställa diagnosen redan
6 veckor efter betäckningen. På
sent dräktighetsstadium kan hos ko
fostret kännas genom högra
bukväggen- Så är även fallet hos får
och hund. Svin kunna icke
dräk-tighetsundersökas på grund av de
tjocka fettlagren i bukväggarna. —
Hos ston kan dräktighetsdiagnosen
även ställas genom undersökning
av blod- eller urinprov på
förekomsten av hormoner från hypofos,
fosterhinnor och äggstockar.
Felprocenten vid
blodprovsundersök-ningen är under tiden 50: de—90: de
dagen efter betäckningen blott 5
men stiger sedan. Urinprovet är
ej användbart förrän 120 dagar
efter betäckningen. Hfld.
Dränering eller täckdikning är en av
jordbrukets allra viktigaste och
mest lönande
rationaliseringsåtgär-der — men också en av de mest
penningkrävande. Med den
tilltagande bristen på arbetsfolk kräves
att mesta möjliga arbete i
jord
bruket utföres med maskiner. Men
maskindrift förutsätter att öppna
diken från åkerfälten försvinner
så långt görligt är. —
Dränerings-plan upprättas efter rekvisition av
jordägare eller arrendatorer genom
hushållningssällskapens
jordbrukskonsulent eller statens
lantbruks-ingenjör. På planen skola finnas
angivna erforderliga höjdpunkter
för bedömande av markens
fall-eller lutningsförhållanden. Fallet
å marken angives medelst
höjd-kurvor, som förbinda punkter med
samma höjdläge och inritas med
en bestämd höjdskillnad,
exempelvis 0,25, 0,50 eller 1 m. Utefter
stamdiken angives på planen, då
fallet är svagt, lutningens storlek
på hundra eller tusen meter, alltså
0/0 eller 0/00. På planen skall
vidare finnas alla erforderliga
uppgifter för arbetets praktiska
utförande såsom täckdikningsdjup,
avstånd mellan grendikena,
befintligt djup i öppna avlopp m. m. Vid
planmässig dränering användes på
fastmarksjord numera nästan
uteslutande tegel- eller cementrör. På
torvjordar som sätta sig äro
trätrummor eller långa urfrästa
trärör givet att föredraga.
Bestämmande för dräneringens resultat är
bl. a. dräneringsdjupet, vilket är
det djup under markytan, vartill
grendikena vid täckdikning
nedläggas. Frågan om det mest
ekonomiska dräneringsdjupet har
diskuterats och diskuteras alltjämt.
Försök pågå emellertid för att
praktiskt utreda problemet.
Dräneringsdjupet bestämmes av många
faktorer, exempelvis
täckdikningsav-stånd, jordart, nederbördsmängd,
tjäldjup, växtrötternas
nedträngande m. m. Av gammalt har ett
drä-neringsdjup av 1.20 m i allmänhet
ansetts önskvärt. Senare tids
erfarenheter peka dock mot att ett
något mindre djup, 1 å 1,1 m kan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
