Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ejektor - Ejektorfläktar - Ek - Ekbarkborren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
386
Ejektorfläktar — Ekbarkborren
des för vissa transportfläktar. En
ejektor kan användas som
invall-ningspump, då invallningen ligger
nära ett vattenfall eller för
läns-pumpning av båtar, som röra sig
med god fart. Ejektorn arbetar på
samma sätt som injektorn i den
under uppslagsordet
Transportfläktar beskrivna injektorfläkten.
— Ejektor är även en
patronutkas-tare. Se Jakt, jaktvapen. Rbg.
Ejektorfläktar, se Transportfläktar.
Ek (Quercus robur). Eken, som
tidigare förekommit i avsevärt större
utsträckning i vårt land, har nu
större betydelse endast i de
sydligaste delarna. Två varandra
närstående arter förekomma,
stjälkeken och druveken. Den
förstnämnda kallas även sommarek, den
senare vinterek. Stjälkeken har
tunnare, djupt parflikiga blad med
båda sidorna glatta, druveken åter
tjockare, undertill håriga blad med
grundare flikar. Druvekens
utbredning är något sydligare än
stjälkekens. — Ekvirket är högt skattat
för sin styrka, sin motståndskraft
mot röta och sitt vackra utseende,
och har mångsidig användning.
Barken håller stor mängd garvsyra
och användes för tillverkning av
garvämne. — För att nå fullgod
utveckling fordrar eken djup,
näringsrik jord. På magrare mark är
det icke lönt att odla ek. Den är
som medelålders och äldre starkt
ljusbehövande men har i plant- och
ungskogsstadiet stor förmåga att
Blad av druvek (t. v.) och stjälkek.
Ek på Norra Kvills kronodomän i Tjusts
revir. Stammens omkrets 45 fot.
fördraga skugga. Eken bör därför
dras upp i tätt bestånd, som
successivt utglesnas så att träden vid
medelåldern ha mycket gott
utrymme. O. E.
Ekbarkborren, 12—18 mm stor, svart
skalbagge med vackra gula
tvärband och fläckar på ryggsidan.
Benen äro långa, delvis
brunfär-gade. Larven är vit med brunt
huvud och tre par mycket korta
bröstben. ’Skalbaggarna hemsöka
på försommaren nyhuggna
ekstockar, i vilka de lägga sina ägg.
Särskilt under soliga dagar kunna de
iakttagas hastigt springande på
stockarna. Larverna gnaga under
barken breda slingrande gångar,
som tydligt fåra splinten. Under
senare delen av sin utveckling
borra sig larverna in i veden, där de
även förpuppa sig. Ekbarkbocken
hör till de allvarliga tekniska
skade-görarna och kan åsamka stora
förluster framför allt på
upplagsplatser. För att förebygga
skadegörelse böra de stockar, som ej ome-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
