Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elektrisk belysning - Elektrisk distribution - Elektrisk installation
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
390
Elektrisk belysning — Elektrisk installation
Elektrisk belysning. Den vanligaste
elektriska ljuskällan är
glödlampan. Vid -den gängse lamptypen
alstras ljuset av en i lampans
glaskolv upphängd volframtråd, vars
ändar står i ledande förbindelse
med lampsockelns bottenkontakt
och gänga. Då lampsockeln sättes
under spänning kommer strömmen
att passera genom volframtråden,
som då uppvärmes till glödning
och utsänder ljus. Glaskolven är
lufttom eller fylld med någon gas,
som ej förenar sig med
trådmaterialet. Härigenom förhindras att
tråden förbrinner vid den höga
temperaturen. Glödlamporna äro
märkta med avsedd spänning
(volt) samt den effekt (watt) de
taga och det ljusflöde de giva vid
den avsedda spänningen
(märkspänningen). Som mått på
ljusflödet användes enheten dekalumen
(Dim). Vid märkspänning är en
nätansluten glödlampas normala
livslängd 1.000 timmar. — I
urladdning slampor fungerar en gas
som ledare. Gasen bringas därvid
att utsända ljus.
Urladdningslam-porna tillverkas i många olika
utföringsformer. Lysämneslampor
äro ett slags urladdningslampor. De
bestå av ett glasrör, ofta 1 meter
långt eller mera, på insidan belagt
med ett lämpligt ämne. Detta lyser
då det träffas av de strålar, vilka
vid urladdning utsändas från den
gas, varmed röret är fyllt. Se även
Belysning. O. J.
Elektrisk distribution är överföring
av den elektriska energien till
för-brukningsplatserna. För
överföringen erfordras elektriska
anläggningar. Dessa böra utföras så att
totalkostnaden för energiens
överföring blir så liten som möjligt.
Faktorer, som vid
kostnadsberäkningen få beaktas äro
anläggningskostnad, värmeförluster i ledningar
och transformatorer, kostnad för
driftsstopp på grund av
strömavbrott, olägenhet av mindre
konstant spänning etc. Energibehovet
växer i allmänhet med åren och
detta bör ihågkommas vid en
anläggnings planläggning. —
50-pe-riodig trefas växelström är den
strömart som numera dominerar.
Att man valt trefas växelström
sammanhänger med, att
växelströmmens spänning är lätt att
omvandla (medelst
transformatorer), och att en trefasmotor med
mycket värdefulla egenskaper,
nämligen trefas asynkronmotorn,
finns att tillgå. Periodtalet 50 är
lämpligt med hänsyn såväl till
belysning som till motordrift. — I
kraftverken produceras elektrisk
energi av relativt låg spänning. För
att minska förlusterna vid
överföringen upptransformerar man
spänningen, innan den sändes ut på
kraftlinjerna. Nedtransformering
får sedan ske i en eller flera
etapper, innan den elektriska energien
kan komma till direkt användning
för alstring av ljus, kraft och
värme. O. J.
Elektrisk installation. Ledningar och
apparater fram till och med
mätaren brukar ju vanligen ägas och
underhållas av eldistributören på
platsen, då däremot ledningar
m. m. efter mätaren alltid ägas
och underhållas av
fastighetsägaren (konsumenten). I en lantgård
där ledningarna komma att
förläggas inom byggnader inrymmande
lokaler av det mest skiftande slag
såsom magasin, logar och skullar,
vilka äro mycket brandfarliga och
djurstallar, disk- och kylrum, vilka
kunna vara mycket fuktiga och ur
kemisk synpunkt påfrestande för
ledningarna, måste
förläggnings-sättet anpassas efter lokalens
beskaffenhet. Tidigare använde man
i de fuktiga lokalerna alltid s. k.
enkelledare på porslinsknopp och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
