Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Extremiteter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Extremiteter
415
delns eller bäckengördelns tre ben
sammanstöta, finns en ledskål för
den fria extremiteten, axel- resp,
höftled. Bakre extremiteterna äro
vid kroppens förflyttning mera
verksamma än de främre, i det att
de uppbära bakkroppens tyngd och
skjuta hela kroppen framåt.
Bäckenet måste därför vara fäst
säkrare vid axelskelettet än
skulder-gördeln. Höftbenet är på grund
härav mer eller mindre
sammanväxt med korskotorna, som
sammansmält till det s. k. korsbenet.
Skulderbladet är däremot endast
med bindvävsband och muskler
fästat vid ryggraden. Den fria delen
av extremiteterna är uppbyggd av
överarm resp, lårben, vilka uppåt
leda mot gördelns ledskål och
nedåt (armbågs- resp, knäled) mot
de två underarmsbenen, strålben
och armbågsben, resp, underbenets
skenben och vadben. Ursprungligen
voro landdjuren försedda med fem
fingrar och fem tår, men under
miljoner års förlopp har hos en del
en reduktion inträtt, så att de sig
snabbt rörande djuren blott ha en
tå på varje fot som stöd mot
marken, ex. de uddatåiga hovdjuren,
dit hösten hör. De partåiga
hovdjuren (svin, nötkreatur, hjortar
m. fl.) ha på varje fot två väl
utvecklade tår i marken och två
mindre, från marken upplyftade,
lättklövarna. Hos en del djur ha
extremiteterna omvandlats för
särskilt ändamål, ex.
grävextremite-ter (mullvad), simextremiteter
(va-darfåglar) och gripextremiteter
(apor). Dhl.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
