Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fiske
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fiske
433
elstadiet. Under tillväxtstadiet
kallas ålen gulål. Efter, några års
uppehåll i sötvattnet, oftast 6—8
år, slutar ålen att äta, söker sig
ut från sjöarna och följer
vattendragen nedåt kusterna. Denna
ned-vandring äger rum både på
för-och eftersommaren. Väl utkomna
till kusterna samlas ålarna och
fortsätta sin vandring utmed
desamma för att småningom söka sig
ut mot öppna havet på väg till sina
fjärran lekplatser. Denna vandring
försiggår uteslutande under hösten
och framför allt vid nymåne samt
storm och regn. Vandringsålen har
större ögon och spetsigare fenor
än ålen i uppväxtstadiet samt
kraftigt utvecklade ehuru ej helt
mogna könsprodukter. Den är till
färgen mera grönsvart och på buken
silvervit, varför den kallas
blankål. Efter leken synes ålen dö. —
Ålen fångas i sjöarna på långrev,
vid vandringen nedför
vattendragen i ålkistor, lanor etc och vid
kusterna i hommor (långa,
finmas-kiga ryssjor) och framförallt i
bottengarn. Årsfångsten växlar
mycket, i genomsnitt 1,5—2,5 milj. kg.
— Iden (ort) (Leuciscus idus L.)
har gulvit iris och gråröda fenor.
Den förekommer i många större
sjöar och rinnande vatten ända
uppåt övre Norrland och är allmän vid
kusterna ned till Skåne. Oftast
lever den i stim, som håller sig
utmed djupa, steniga stränder. Födan
består av diverse smådjur, större
exemplar förtär gärna fisk. För
leken som sker på våren, strax
efter islossningen, helst över
växt-klädd botten, vandrar den oftast
upp i rinnande vattendrag. Ynglet
går efter någon tid utåt.
Tillväxten är ganska god med kilovikt på
6—8 år. — Den fångas i ryssjor,
på nät och med krok, årligen 0,3—
0,4 kg. — Braxen (Abramis
brama L.) har liksom alla arter av
samma släkte en hög från sidorna
hoptryckt kroppsform. Iris är
gulgrå, fenorna svartgrå. Den
förekommer allmänt i södra och
mellersta Sverige i både större och
mindre sjöar samt i
kustlandskapen även norrut och vidare i de
östra skärgårdarna ned till
Blekinge. Den lever i stim som
stryker fram utmed bottnen, och drar
sig mot vintern ned mot de
djupare hålorna. Födan består i
början av plankton och sedan av olika
smådjur, helst stora mygglarver
(Chironomus). Braxen leker under
senvåren och försommaren på
översvämmade starrängar eller
över Isoetes-botten. Tillväxten är
ganska växlande, i vissa sjöar
tämligen god med kilovikt på 6—10 år
och en vanlig storlek av 2—3 kg,
i andra sjöar åter mycket dålig
(braxenpankor eller -flior). Braxen
kan ofta bli ganska gammal, och
en ålder av 20—30 år är ej
ovanlig. — Viktigaste redskap är
ryssjor, men även nät, not och krok,
fångsten över 1 milj, kg per år. —
Gäddan (Esox lucius L.), en av
de vanligaste fiskarterna,
förekommer över större delen av landet,
utom i fjällregionen, i alla slags
sjöar, i svagt rinnande vatten samt
runt hela Bottniska vikens och
Östersjöns kuster. Vanligen föredrar
den grundare vikar med rik
vegetation av vattenväxter, men
förekommer även långt ut i
havsbandet samt i fria vattnet ute i stora
sjöar. Gäddan står merendels
stilla, lurande på rov bakom en vass-,
nate- eller tångrugge, är således
rätt stationär och gör endast
mindre årliga vandringar för leken
under våren och till djupare vatten
under vintern. I större sjöar och
öppna skärgårdsområden för den
dock ibland ett kringströvande
liv och förflyttar sig över stora
områden. Födan utgöres allra först
28 — Nya Lantmannens bok.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
