Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fiske
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
440
Fiske
t. ex. trögvuxen braxen, björkna,
sarv, abborre etc. Fiskarena ägnar
sig kanske bara åt fångsten av
gädda, gös m. fl. och bryr sig inte
om de andra fiskarterna. Dessa
ökar då ändå mera, konkurrerar
om födan med de värdefulla och
utgöra farliga rom- och
yngel-ätare. Det är absolut
nödvändigt att decimera denna s. k.
ogräsfisk om man önskar få en
god avkastning. Genom sådan
de-cimering kan också braxen och
abborre fås att växa bättre, och
man erhåller fångstdugliga
bestånd. Ogräsfisken kan bortfångas
genom alla slags härför
användbara redskap, i små, slutna sjöar
även genom förgiftning av vattnet
och i mindre bäckar genom
elektriskt fiske. Tillstånd är i dessa fall
nödvändigt. Ibland kan också
insättning av rovfisk bidraga till en
önskvärd gallring. Då måste alltid
större ungar inplanteras och inte
yngel. Den borttagna fisken kan
malas till fiskbullar, användas som
foder för höns och svin, beredas
till AlV-foder eller användas för
gödsling. Om det gäller småväxt,
men i övrigt värdefull fisk
(laxöring, sik, braxen, abborre) kan
den överföras till andra, ur
miljösynpunkt bättre vatten, där den då
snart får bättre tillväxt och ökar i
storlek. Beståndsvården innebär
vidare åtgärder för förbättrande
av betingelserna för de för vattnet
passande fiskarterna. Genom
risvasar kan fortplantningsresultatet
för abborre, mört, braxen och gös
höjas och samtidigt goda
gömställen och näringsplatser skapas för
småfisken samt för kräftan.
Långgrunda sjöstränder, där gäddan
leker och rommen lätt blir torrlagd,
när vattnet sjunker undan, kunna
invallas, och från kvarblivande
vattensamlingar böra upptagas
diken, så att ynglet kan medfölja det
avrinnande vattnet. I
invallnings-dammarna kvarhålles gäddynglet
och utsläppes efter omkr. en
månad såsom 5—6 cm långa ungar.
— Fisksjukdomar och fiskfiender
decimera ibland fiskbestånden i
sjöarna och än mera i dammar. På
våren får gäddan ofta sårnader
och bölder i huden orsakade av en
bakteriesjukdom, gäddpest, som
kan vara ganska smittsam. Sjuka
eller döda gäddor böra
tillvaratagas och brännas eller nedgrävas,
så att inte smittämnet förs vidare.
Ofta ha fiskarna band- eller
binnikemaskar av olika slag antingen
som några mm långa larvstadier i
musklerna hos sik, på inälvorna
t. ex. hos lake på levern, hos
gädda, sik m. fl. bland tarmarna och
i rommen etc. eller som större
utbildade maskar i
matsmältnings-kanalen hos rovfiskar och i
bukhålan hos braxen. Angripna fiskar
bli lätt magra och trögvuxna och
duka ibland under. Endast en av
dessa maskar är farlig för
människan, nämligen den breda
binnikemasken, vars 1—2 m stora
larvstadium finnes i rommen och i
andra organ hos gädda, sik,
siklöja och laxöring. Fisklöss kallar
man små, på huden fastsugna
kräftdjur, som dock sällan med-
Fig. 7. Konstbefruktning av laxöring.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
