Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjäderfäskötsel - Fjädertofsspinnaren - Fladdermöss
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fjädertofsspinnaren — Fladdermöss
453
särskilda företag. Antalet höns i Sverige uppgick vid andra världskrigets
utbrott till ungefär 8,1 milj. 1946 var antalet 9,8 milj.
Hönsskötseln kräver ej några större och dyrbarare anläggningar i
förhållande till värdet av dess produktion, men skall den bli ekonomiskt lönande
fordras god planering, goda djur, lämpliga hus, god skötsel, utfodring och
hälsovård samt väl ordnad avsättning för produkterna. I artikeln Hönsraser
beskrivas ett stort antal raser, medan artikeln Hönsens avel redogör för de
viktigaste synpunkter som hönsodlaren har att beakta då han skall draga
upp produktionskraftiga djur. På samma ställe behandlas hönsens skötsel.
Artikeln Hönshus redogör för kraven på hönsens bostad samt ger
anvisningar om hönshusets konstruktion och inredning. Den viktiga frågan om
utfodringen diskuteras i artikeln Hönsens utfodring. Hur slakten bör utföras
beskrives i artikeln Hönsslakt. Frågor som beröra hönsskötselns planering
och lönsamhetsmöjligheter behandlas i artikeln Hönsskötselns ekonomi.
Hönssjukdomar kunna i hög grad äventyra hönsskötselns räntabilitet
och det gäller för skötaren att icke blott ha sin uppmärksamhet på djurens
hälsa och genast tillkalla sakkunnig hjälp, om något djur visar misstänkt
sjukdom, utan framför allt att genom förebyggande åtgärder trygga
besättningen mot smittosamma sjukdomar. I artikeln Hönsens sjukdomar behandlas
de vanligaste hönssjukdomarna. Hur avsättningen av ägg organiserats i
Sverige beskrives i artikeln Ägghandel.
Fjädertofsspinnaren, även kallad
aprikosspinnaren, hör till de få
fjärilsorter, vilkas hanar och honor
ha helt olika utseende. Hanen, som
mäter 25—30 mm mellan
vingspetsarna, har rostbruna vingar med
en vit fläck på framvingarna.
Honan är vinglös och kännetecknas
genom kraftigt uppsvälld, gulgrå
bakkropp. Fjärilarna svärma på
eftersommaren och lägga sina ägg
på de kokonger, ur vilka honorna
kläckts. Äggen övervintra och
kläckas nästa vår. Larverna, som
igenkännas på svavelgula
hårbors-tar och röda vårtor på ryggen och
en svart hårpensel på bakkroppens
spets, äta på blad av olika bärris,
löv- och fruktträd samt även någon
gång på barr av tall och gran. De
förpuppas på näringsväxten i en
lös, grå kokong.
Fjädertofsspinnaren är allmän i hela landet. Vissa
år uppträder den i stora mängder
och kan då avlöva stora områden.
I främsta hand angriper den
markvegetationen, främst blåbärsris, och
övergår sedan på trädbestånd.
Massförökningarna upphöra i
regel efter ett år. Följderna av en
härjning äro ej av allvarlig natur
för skogens vidkommande, däremot
dödas blåbärsriset i mycket stor
utsträckning. Några
bekämpnings-åtgärder mot fjädertofsspinnaren i
skogen torde ej ifrågakomma.
(Jämför i övrigt Spinnare). W. B.
Fladdermöss, helt små däggdjur med
främre extremiteterna omdanade
för flykt. Fingrarna äro starkt
förlängda och förenade av ett tunt
hudveck, som utgår från
kroppsidorna och sträcker sig mellan
lemmarna. Fladdermössen äro
utpräglade skymnings- eller nattdjur,
vilka om dagen sitta gömda i ihåliga
träd, vindsutrymmen, kyrktorn
osv. På sådana platser tillbringa
de också vintern i dvala. Deras
föda består uteslutande av
insekter, vilka de fånga under sin
snabba och fladdrande flykt.
Fladdermössen torde kunna räknas till
övervägande nyttiga djur och böra
därför åtnjuta människans skydd.
B. T.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
