Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fosforgödselmedel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fosforgödselmedel
473
mera vid aktivt järn och
aluminium i marklösningen än vid den
alltför sparsamt förekommande
kalken. På en jordart, som i
fosfathänseende är den mest
svår-mättade av alla, nämligen den
starkt sura gyttjeleran, har man
sålunda uppnått större
skördeök-ningar av havre genom
användning av kornat superfosfat,
placerat i rader med vanlig
radsånings-maskin, än genom kraftig
nedharv-ning av vanligt pulveriserat
superfosfat. Vid god gödselvård är det
lämpligt att blanda superfosfat
med stallgödsel (se d. o.)
Härigenom motverkas i viss mån
fosfatets fastläggning, vilket även sker
genom kalkning av surt reagerande
jord och genom användning av
kornat superfosfat. Fördelen med
att blanda superfosfat och
stallgödsel är även, att förluster av
stallgödselns ammoniak-kväve
motverkas -— ammoniaklukten
försvinner i ladugården. —
Superfosfat, som ej inblandas i stallgödsel,
bör, liksom thomasfosfat om
möjligt nedbrukas i jorden till det
lager, 5—20 cm under markytan,
varest växterna ha huvuddelen av
sina näringsupptagande rötter. På
vallar, där nedbrukning ej kan ske,
bör utspridningen äga rum på
hösten eller mycket tidigt på våren,
innan växtligheten börjat komma
i gång. — Thomasfosfat (16—18
% P2O5 motsvarande ca 8 kg P
per 100 kg) innehåller överskott
på kalk och växlande mängder
kiselsyra, som har stor betydelse
för fosforns löslighet på sura
jordar. Dessa jordars syror hjälpa
växtrötterna att lösgöra fosforn i
thomasfosfat varigenom dess
gödselverkan höjes. Härtill kommer en
viss kalkverkan på kalkbehövande
jordar. Thomasfosfat bör främst
komma till användning på
kalkfattiga (kemiskt sura) torv- och
sandjordar, men kan även
användas på andra icke alltför kalkrika
jordar. Thomasfosfat bör ej
blandas med stallgödsel. — Benmjöl
var en gång det mest använda
fos-forhaltiga gödselmedlet, men
saluföres numera endast i mycket
begränsade mängder. Det
förekommer i två former, ångpreparerat
benmjöl och sikt-benmjöl. Det
förstnämnda innehåller ca 30 %
P2O5 = ca 13 kg P pr 100 kg och
dessutom 1—2 % kväve.
Siktben-mjöl har en halt av ca 16 % P2O5
= ca 7 kg P pr 100 kg och ca 5
kg kväve, av vilket senare endast
hälften kan anses bliva
tillgängligt för växterna. Benmjöl lämpar
sig särskilt bra som grundgödsel
på sura jordar av organogen typ
men passar ej på kalkrika
fast-marksjordar. — Behovet av
fosfatgödsling är mycket stort på
övervägande delen av våra åkrar och
vallar. Det finns också många
jordar, som äro så fosfatbehövande,
att de ge missväxt, om ej fosfat
tillföres. Där fosfatbristen i
marken är stor, få djuren dessutom
lätt bristsjukdomar, t. ex.
skravel-sjuka, och dessutom har
konstaterats omlöpningar och svårighet
att få djuren dräktiga. — På
fosfatbehövande marker behövs
fosfattillförsel i första hand till
rotfrukter, potatis, klövervallar och
baljväxter ävensom till fröodlingar.
-— Förr ansågs lämpligt att före
spridningen blanda superfosfat och
kalisalt. Nya undersökningar visa
att detta åtminstone på vissa
jordar såsom leriga gyttjejordar ofta
minskar gödslingseffekten. Sprid
därför superfosfat och kalisalt var
för sig.
Fosfor gödselns löslighet och
verkningssätt.
Fosfornäringen upptaga växterna
ur markvätskan. Denna innehåller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
