Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Frostfjärilar - Frostförsäkring - Frostlister - Frostskada
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
480
Frostförsäkring — Frostskada
på hösten upp i trädkronorna och
lägga där sina ägg, vilka
övervintra. Vid knoppsprickningen
följande år framkomma larverna,
vilka först livnära sig på knopparna
och senare på de unga bladen. Ofta
gnaga de även på karten.
Förpupp-ningen sker i jorden. Frostfjärilen
bekämpas på hösten medelst
limringar, som fånga de uppkrypande
honorna, på försommaren medelst
bepudring eller besprutning med
DDT (eller besprutning med
arsenik) omedelbart före och efter
knoppsprickningen. O. A.
Frostförsäkring avser att genom
försäkring skydda odlare mot förlust
genom frostskador på grödan.
Frostlister, se Frostskada.
Frostskada. Frostskada uppträder på
växterna icke blott under vinterns
långa, hårda köldperioder utan
även under andra årstider då
temperaturen under natten går ned
under fryspunkten. Man talar då
om vår-, sommar- och höstfroster.
Kännetecknen på frostskada äro
olika. Hos örtartade växter bliva
blad och skaft styva och sköra,
färgen blir grumlig, rödaktig till
mörk. Efter upptining äro de
slappa och döda samt få mörk till
svart färg. Rågaxen få vita
spetsar och vita bälten, där frosten
tagit hårdast. Veteplantorna få
gula bladspetsar och
havreplantorna ett vitt, dött bälte tvärs över
bladet. Rotfrukter, som
frostska-dats bli efter upptining som en
svamp ur vilken vatten kan
pressas. Hos träd kan frosten ofta
förorsaka frostlister. Vid total
frostskada lossnar barken och trädet
dör, en företeelse som är vanlig
i våra trädgårdar, särskilt efter så
stränga vintrar som 1940—42.
Frostskadornas ekonomiska
betydelse kan vara ofantligt stor.
Vinterkölden kan ödelägga höstsäd,
vallar och fröodlingar, träd,
blom
mor och buskar, rotfrukter,
potatis, kål o. dyl. som lagras i stukor,
kunna frysa och fördärvas.
Vårfrosterna skada icke sällan
blommorna på fruktträden, de späda
bladen på rotfrukter och vårsäd
samt på lövträd. Sommarfrosterna
skada ofta potatisblasten, så att
den svartnar varigenom tillväxten
sättes tillbaka. Höstfrosterna äro
fruktade av fröodlare. Uppkörd, ej
plockad potatis skadas lätt såväl
som skott av träd och buskar, som
ännu ej hunnit förvedas — Man
skiljer mellan styvfrysning och
kölddöd. Vid styvfrysning, som
sker vid en temperatur av 1 till
3° C, pressas cellsaften från
cellerna ut i cellmellanrummen där
iskristaller bildas. Potatis, bönor,
majs och gurkor skadas vid —1° C,
då däremot de vanliga
vårsädessla-gen kunna tåla —4 — 6° C. Om
frostskadade potatis och rotfrukter
få stå kvar i jorden och långsamt
upptöa, smälta iskristallerna och
vattnet suges ånyo in i cellerna,
varigenom skadeverkningarna
kunna minskas. Kölddöd behöver icke
alltid inträffa enbart genom
styvfrysning. Man vet t. ex. att
sibiriska lärkträdet kan under lång tid
uthärda — 60° C och vara alldeles
styvfruset, utan att skadas. Döden
inträffar, då äggviteämnena i
växtens celler skadas och bringas ur
funktion. Groddarna på potatis
kunna tåla mera köld än
potatisknölen och en frusen potatis kan
därför användas som sättpotatis,
om ögat och grodden äro oskadade.
-— Vissa sorter och stammar äro
mer motståndskraftiga mot köld
än andra. Detta synes
sammanhänga med cellsaftens innehåll av
socker. Allsidig gödsling är ett
skyddsmedel för grödan, likaså
dimma, fuktig luft och blåst. I
fördjupningar på åkern är
frostskadan större än på plana fält och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
