Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fångstredskap - Fångstträd - Fåravel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
526 Fångstredskap — Fåravel
Fångstredskap, gropar, giller, stock,
flak, läm, fällor, saxar, snaror
m. fl. användes förr mycket vid
jakt och djurfångst och förekom i
en mängd olika, mer eller mindre
sinnrika former. Numera äro de
flesta förbjudna, och endast en del
fällor brukas för fångst av vissa
skadedjur samt vid infångande av
villebråd för utplantering på annan
ort. I lappmarken ovan
odlings-gränsen och i Jämtland ovan
skyddsskogsgränsen äro snaror
fortfarande tillåtna och användas
för fångst av ripor och
skogsfågel, där kallad gråfågel.
Fångstträd. Erfarenheten visar att
de flesta barkborrar samt även
andra under barken levande
skadeinsekter med förkärlek angripa
liggande, nyhuggna träd. Denna
egenskap hos barkborrar m. fl.
insekter utnyttjas i praktiken för
att locka dem till vissa platser, där
deras avkomma lätt kan dödas
genom barkning av de fällda träden.
Åtgärden är känd under namnet
fångstträdmetoden. Den kan
till-lämpas mot ett flertal
skadeinsekter, men i praktiken används den
huvudsakligen mot granbarkborren
(se d. o.). Fångstträden utläggas
på senvintern eller tidigt på våren.
Lämpligast är grövre, gärna
skadade eller mindervärdiga
stammar, som fällas helst i
hyggeskan-ter eller i glesa bestånd. Trädens
fångstförmåga kan avsevärt ökas
genom att kronan kvistas och riset
glest lägges över stammen på
solsidan. Fångstträden helbarkas till
10 cm i topp 3—4 veckor efter det
små barrmjölshögar börja visa sig
på stammarna. Barkningsarbetet
bör forceras så mycket som möjligt
och bör vara avslutat inom två
veckor. Antalet fångstträd, som
böra utläggas, beror på
härjningens omfattning. I förebyggande
syfte utläggas 2—5 fångstträd per
hektar. Vid en pågående härjning
väsentligt flera. De helbarkade
fångstträden kunna med fördel
användas som massaved. W. B.
Fåravel. I vårt land har fåravel
bedrivits ända sedan stenåldern.
Redan på 1500- och 1600-talen
försökte man förbättra landets
fåravel genom att införa engelska och
tyska får. Under förra delen av
1700-talet införde Jonas Alströmer
spanska merinofår för att med
deras hjälp få fram en ull av hög
kvalitet. Antalet merinofår ökades
sedan avsevärt. I mitten av
1800-talet ändrades prisförhållandena
för fårskötselns produkter
fullkomligt. Ullproduktionen som förut
varit viktigast blev oräntabel.
Detta gjorde att merinofåret som
hade god ull men liten
köttproduktion måste vika för andra mera
köttrika och snabbvuxna raser.
Under normala förhållanden
kommer i våra dagar endast 20 % av
fårskötselns inkomster från ullen
medan 80 % kommer från köttet.
De fårraser som nu spela någon
större roll i Sverige äro
oxford-down, shropshire och cheviot samt
det svenska lantrasfåret (se
Fårraser). — För att fårskötseln skall
bli lönande fordras framförallt att
fåren ha god
köttproduktionsförmåga. De måste för den skull vara
snabbvuxna och ha god gödtyp.
Den senare utmärkes av djupt,
brett bröst, bred och muskelfylld
rygg och länd, långt och brett kors
samt köttiga och fylliga lår.
Värdet av ullavkastningen beror på
ullens mängd och beskaffenhet. På
senare tid tyckes man börja fästa
allt större vikt vid ullens kvalitet
(se Ull). Fruktsamheten och
lammvikten är ur ekonomisk synpunkt
särskilt viktiga egenskaper. Inom
avelsbesättningarna har man kon-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
