Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fårens exteriör - Fårens sjukdomar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fårens sjukdomar
529
ret kan lämna 500—600 kg mjölk
med 6—8 % fett. Dhl.
Fårens sjukdomar. De flesta
sjukdomar, som drabba fåren, äro ej
typiska för dessa utan kunna träffa
flera eller alla av våra
husdjurs-slag. Tackan kan sålunda t. ex.
lika väl som kon, stoet och suggan
drabbas av juverinflammation och
får kunna lika väl som alla andra
djur förgiftas osv. Det skulle leda
för långt att behandla alla de
allmänna sjukdomar, som kunna
drabba fåret. Vi få i stället inrikta
oss på några för fåret typiska
sjukdomar, ”fårsjukdomar”. — Av
infektionssjukdomar förekomma i
vårt land dessbättre ej några
direkt förödande smittosamma
fårsjukdomar, men några ej alltför
ovanliga infektioner skola dock
omnämnas. Så t. ex. är det ej
sällsynt att lammen på tidigt
stadium bli infekterade med koli- eller
streptokockbakterier. Bakterierna
få lammen vanligen i sig, när de
börja dia. Moderns juver är kanske
nedsölat med flytning från
livmodern, vilket händer, om efterbörden
ej avgått normalt. Sjukdomens
förlopp är snabbt. Efter ett par
dagars slöhet, feber och olust att
dia, dö lammen. Att söka behandla
sjuka lamm är vanligen lönlöst.
Man får i stället söka förebygga
upprepade sjukdomsfall, i första
hand genom en god hygien, såväl
vid förlossningen som i
lammnings-stallet. Tackor med kvarbliven
efterhörd eller eljest sjuka (t. ex.
juverinflammation) skola isoleras
från hjorden. En god hjälp vid
sjukdomens bekämpande ha vi i
den profylaktiska
serumbehand-lingen, vilken emellertid måste
utföras omedelbart efter
förlossningen. I annat fall är försöket på
förhand dömt att misslyckas. — En
infektionssjukdom, som i Norge är
vanligare än i Sverige, är brådsot
(se d. o.). — I samband med
förlossningen kunna tackorna drabbas
av en infektion med
gasbrandsba-ciller. En svårartad
livmoderinflammation blir följden och djurets
liv står vanligen ej att rädda. Om
infektionen ej kan stoppas upp
genom att isolera tackor, som skola
lamma, kan sjukdomen bli
synnerligen förhärjande i en
fårbesättning (se Gasbrand). — På
ögon-slemhinnan, kring ögonen,
näsborrarna och spenarna kan ibland på
får ses små fasta knutor, som efter
några dagar falla bort och
efterlämna sår. Sjukdomen är vanligen
ofarlig men foderupptagandet kan
understundom försvåras genom att
såren smärta djuret. Sjuka djur
isoleras. Såren tvättas med
antiseptiska lösningar och behandlas
med någon sårsalva. — Får kunna
även drabbas av tuberkulos (se
d. o.), även om det ej är vanligt
att dessa djur få sjukdomen i
fråga. — Parasit sjukdomar äro
mycket vanliga hos får i vårt land och
ha ständigt ökat under årens lopp
(se Inälvsparasiter).
Fårparasiter-na kunna ha sitt säte i lungor,
magsäck och tarmar samt i levern.
Genom att insända träck från
fåren till Statens
veterinärmedicinska anstalt, Stockholm 50, kunna
djurägare mot en billig penning
få veta, om fåren ha parasiter eller
ej, och vilka dessa parasiter i så
fall äro. Vanligaste lungmaskar
hos fåren äro den stora
lungmas-ken och den lilla lungmasken. I
mage och tarm förekomma flera
arter maskar. Stora magmasken
blir 3 cm lång och borrar sig in i
magväggen och suger blod. —
Yngre får angripas ibland av
parasiter, hörande till hårmaskarna.
Andra fårparasiter i tarmen är
hakmasken, som är 3 cm lång. Få-
34 — Nya Lantmannens bok.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
