Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fårraser - Fårskötsel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fårskötsel
533
Spanien härstammar merinofåren.
De ha världens bästa ull och spela
en utomordentligt viktig roll i
världens ullproduktion. Ullen är
tämligen kort men mycket fin. Den
är finkrusig med tät stapel.
Merinofåren äro småväxta med tunna
kroppsformer och ha därför ej
kunnat hävda sig i vårt land (se
Får-avel). Färgen är vit. — England
och Skottland ha tillsammans ett
stort antal fårraser. Dessa bruka
delas in i tre grupper nämligen
långulliga, kortulliga och
bergsraser. Av de långulliga raserna som
alla äro storvuxna och ha grovt
kött och grov ull har leicesterrasen
importerats till Sverige. Numera
användes den hos oss endast för
att genom korsning med svenska
lantrasfår frambringa goda
bruks-djur (se Avelsmetoder).
Leicester-fåren äro helvita. De ha ull i
pannan och på ganascherna men för
övrigt är ansiktet liksom benen
nedanför framknä och has utan ull.
De kortulliga raserna äro mindre
än de långulliga. Ullen är kortare
och finare och köttet mera
fintrådigt. Ullen är vit men huvud och
ben ha mörk färg. Till denna grupp
av raser höra de till Sverige
införda oxforddown- och
shropshire-fåren. Shropshirerasen är den
mindre av de två. Den har både
huvudet och benen kraftigt
ullbevuxna. De icke ullbevuxna delarna
äro gråbruna. Ullen är av god
kvalitet. Fåren äro utmärkta
slaktdjur. Oxforddownrasen är
storvuxen. Huvudet och benen ha
mindre ull än hos shropshirerasen.
Färgen på de icke ullbevuxna
delarna är mörk. Ullen är grövre och
mindre finkrusig än hos shropshire.
Av bergsraserna har cheviot-fåren
i stor mängd funnit vägen till
Sverige. Djuren äro tämligen små, men
mycket härdiga. Ullen är ganska
lång och av medelgod kvalitet.
Köttet är utmärkt. Djuren äro helt
vita med undantag för mulen som
är svart. Huvudet saknar ull
liksom benen nedanför framknä och
bas. Huvudet utmärker sig genom
en starkt böjd näsrygg (ramskopf).
— I Sverige börjar allt större
uppmärksamhet att skänkas åt det
inhemska lantrasfåret. Man skiljer
därvid mellan det gotländska eller
gotska utegångsfåret och
lantrasfåret på fastlandet. Det senare
kallas också för Dala pälsfår.
Båda typerna äro kortsvansade och
tämligen småväxta. Det
gotländska fåret har vanligen grå färg
men även helt vita eller svarta
djur förekomma. Ullen består av
en blandning av tämligen fin
bottenull och längre fällhår. Dala
pälsfåret liknar rätt mycket det
gotländska fåret men är något
mindre. Bottenull saknas ofta.
Färgen är i allmänhet helvit. Ullen
är lång, mjuk och glänsande. Den
är mycket omtyckt för
hemslöjds-ändamål. Under år 1947 voro 8,2 %
av de i Sverige stamboksförda
tackorna av oxforddownras, 29,6
voro av shropshire-, 27,6 % av
che-viot- och 34,6 % av den svenska
lantrasen. Beträffande de olika
rasernas kroppsvikt och produktion,
se Fåravel. Rbg.
FårskötseL
Knappast någon av lanthushållningens alla grenar visar en sådan
anpassningsförmåga efter de yttre förutsättningarna som fårskötseln. Får
förekomma både i de norrländska fjällbygdernas mest primitiva jordbruk och
på den skånska slättbygdens mest intensivt drivna gårdar, överallt ha fåren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
