Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Föreningsrörelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
556
Föreningsrörelse
Jordbrukskreditkassan hade tillkommit), och en sanering av Svenska
lantmännens riksförbund med underorganisationer hade skett. Kassarörelsens
rekonstruktion ägde rum på initiativ av 1928 års jordbruksutredning.
Bränne-riidkare (1907), betodlare (1899), pälsdjursuppfödare (1926) och
stärkelseproducenter (1927) hade redan tidigare fått sina centralorganisationer. Av
något yngre datum äro organisationerna för trädgårds- (1932), lin- och
hamp-(1942) samt oljeväxtodlare (1943).
Det i början av 1930-talet vidtagna arbetet för föreningsrörelsen började
snart bära frukt och tiden härefter har präglats av en enastående framgång
för de ekonomiska föreningarna. För att närmare belysa vad som ägt rum,
anföras här nedan siffror över medlemsantal och omsättning inom de
viktigaste branscherna.
[-Mejeri-org. Slakteri-org.-]
{+Mejeri- org. Slakteri- org.+} S. L.
R-org. Ägghand.-org. Skogsägarc-org. Kasse- org.
Antal medlemmar 1935 136.400 143.000 39.300 — 6.400 73.100
1940 198.500 239.600 54.000 41.200 31.600 108.700
1947 250.900 277.300 126.800 65.900 97.800 128.500
Medlemmarnas
inköp och
försäljning samt kas- 1935 256,6 100,6 82,7 6,8 7,3 56,8
sornas utlåning 1940 486,5 255,1 163,0 18,6 33,9 115,1
milj. kr. 1947 946,7 372,1 387,1 56,0 148,2 272,9
De ekonomiska föreningarna ha utvecklats i snabb takt, så snabb, att
man närmast kan tala om en revolution inom lantbruket.
Samarbetet inom föreningsrörelsen har också blivit mycket intimt under
denna tid. De nu existerande organisationerna äro uppbyggda som två eller
treledsorganisationer, enligt modellen lokalförening — distriktsorganisation
— riksorganisation.
Huvudprincipen för det i organisationen genomförda samarbetet kan
sägas vara, att de lokala föreningarna sköta om uppsamling och distribution
inom sitt distrikt. I den mån de icke kunna anskaffa erforderliga
förnödenheter eller finna avsättning för de produkter, som levereras inom området,
vända de sig till distriktsorganisationen, vilken i sin tur etablerar
motsvarande samarbete med riksorganisationen. Det samarbete, som här skisserats,
ansågs emellertid icke tillfyllest, utan dessutom krävdes, att för de olika
organisationerna gemensamma frågor behandlades av ett över
organisationerna stående samarbetsorgan. Ett dylikt organ skapades redan i och med
Lantbrukssällskapets omorganisation år 1929, men för att ytterligare
effektivisera dess verksamhet företogs en ny omorganisation 1940, i vilket
samband sällskapet ändrade sitt namn till Sveriges Lantbruksförbund.
Omorganisationen innebar bl. a. att medlemskap i förbundet i fortsättningen endast
beviljades föreningar mot tidigare även enskilda jordbrukare. År 1946
genomfördes ytterligare en förändring varvid förbundet ombildades till
ekonomisk förening. Ändamålet härmed var framförallt att möjliggöra en
central kapitalbildning vars frukter kunde användas på ett för jordbruket
som helhet nyttobringande sätt. Lantbruksförbundet har i övrigt till uppgift
att ombesörja alla frågor av för organisationerna gemensam natur
exempelvis revision, skattekonsultering, upplysningsverksamhet, reklam etc. Vidare
skall förbundet vara ett språkrör i olika frågor, som beröra jordbrukets in-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
