Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förfrysning - Förgasare - Förgasarmotor - Förgiftning - Förgiftning av bin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Förgasare — Förgiftning av bin
559
det skadade partiet långsamt med
kallt vatten eller genom frottering
med snö. Dhl.
Förgasare, se Förbränningsmotorer.
Förgasarmotor, se
Förbränningsmotorer.
Förgiftning. Med gift menar man
vanligen ett ämne av organisk eller
oorganisk natur, som är
främmande för organismen och i ringa
mängd verkar skadligt och kan
leda till sjukdom eller föra till
döden. De vanligaste gifterna av
oorganisk natur äro alkalier,
arsenik, bly, chilesalpeter, fosfor,
koksalt, koppar, kvicksilver m. fl.
Gifterna av organisk natur kunna
härröra från såväl växtriket som
djurriket. Av det senare slaget är
ormgift. Växtgifterna återfinnas
hos mjöldryga, törelfamiljen,
nej-likfamiljen, vallmofamiljen,
smörblomfamiljen, sprängört, odört,
nattskatta, potatisgroddar,
finger-borgsblomma, idgran, tidlösa och
fräkenväxter. Vissa växter som ej
sällan orsaka förgiftningsfall hos
betesdjur återfinnas på
färgplanscher vid artikeln Giftiga växter.
Se även Foderförgiftning. Efter
gifternas verkningar kunna de
indelas i fyra grupper: 1) de, som
framkalla inflammation i mage—
tarm, 2) de, som förutom denna
inflammation åstadkomma
symptom från nervsystemet, 3) de, som
endast ge symptom från
nervsystemet och 4) de, som skada blodet.
Förgiftade djur behandlas med kol
samt mjölk och slemmiga medel i
stora mängder. Dhl.
Förgiftning av bin beror i de flesta
fall på olämplig användning av
olika kemiska växtskyddspreparat.
Om dessa, såsom tyvärr icke så
sällan sker, spridas ut på
blommande växter, kunna svåra
katastrofer inträffa bland traktens
bisamhällen, genom att dessa bli
för
giftade av insamlad nektar och
pollen från de behandlade
växterna. Decimeringen av bibeståndet
leder till ekonomiska förluster icke
blott för biodlarna utan även för
frukt- och fröodlarna, vilka äro
i hög grad beroende av bina såsom
pollenöverförare. — Eftersom bina
praktiskt taget endast under
blomningstiden besöka växterna, kan
förgiftning av bina i allmänhet
undvikas genom att bekämpningen av
skadedjuren förlägges till tiden
före eller efter blomningen. I de
allra flesta fall uppnår man också
härigenom den bästa effekten mot
skadedjuren. Endast ett fåtal
skadeinsekter, t. ex. den blygrå
raps-viveln och skidgallmyggan, av
vilka speciellt den senare är en viktig
skadegörare i rapsodlingarna i
sydligaste Sverige, kunna icke
effektivt bekämpas annat än under
värdväxternas blomningsperiod. De
risker, som härvid uppkomma för
bina, kunna till stor del undanröjas
genom att giftpreparaten utspridas
på kvällen, sedan bina lämnat
fälten. Viktigt är även, att man icke
använder större mängder eller
koncentrationer av preparaten än
som erfordras för en effektiv
ska-dedjursbekämpning. — Till de för
bina särskilt farliga preparaten
höra arsenikpreparaten,
hexaklorpre-paraten (innehållande
hexaklor-cyklohexan, ”666”), krycoid och
dinitroortocresol (DNOC), av vilka
det sistnämnda bl. a. användes vid
ogräsbekämpningen. Förgiftningar
av bin kunna emellertid orsakas
även av andra preparat än de
nämnda, varför man vid all
bekämpning av skadeinsekter,
svampsjukdomar eller ogräs, bör undvika
att giftbehandla blommande växter.
Beträffande arsenikpreparaten är
särskilt att märka, att det enligt
giftstadgan är förbjudet att under
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
