Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gallkvalster - Gallmyggor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
576
Gallmyggor
övrigt ofta gulna och vissna. Äro
alltför många blad angripna, kan
detta försvaga träden. Ofta
angri-pes även karten. Vinbär
sgall-kvalstret lever inuti knoppar av
svarta (sällan röda)
vinbärsbuskar och måbärsbuskar. Angripna
knoppar svälla tidigt och starkt
men bryta ej, eller också utveckla
de endast svaga, missbildade skott,
så att grenarna till en stor del av
sin längd bli alldeles kala. En
mycket vanlig, men ekonomiskt
betydelselös art är lindgallkvalstret,
som kan orsaka dels gula eller
röda, ibland ända till 15 mm långa
hornlika utväxter på lindbladens
översida, dels vita eller röda
filt-håriga fläckar på deras undersida.
Plommon- och pärongallkvalstren
bekämpas genom besprutning med
oljeemulsioner eller med
svavel-kalkvätska före
knoppsprickning-en; mot vinbärsgallkvalstret är
ännu intet säkert medel känt.
O. A.
Gallmyggor, mycket små myggor,
vilkas vita, gula eller röda larver
i regel framkalla gallbildningar
(se Gallbildning) på växter. Mycket
vanliga, ehuru ekonomiskt
betydelselösa arter äro engallmyggan,
som ger upphov till bägarlika
”kik-bär” i enens skottspetsar,
hallon-gallmyggan, som orsakar
hassel-nötsstora knölar på stammarna av
vilda och någon gång även av
odlade hallon, samt bokgallmyggan,
som framkallar nästan
centimeterlånga, spolformiga röda utväxter
på bokbladens översida. De
ekonomiskt viktigaste arterna bilda
vanligen inga tydliga galler.
Kornmyggan eller ”hessiska flugan”
angriper alla sädesslag utom havre.
Dess larver knäcka stråna nära
basen; de strån, som ej brytas helt
av, bli böjda och lutande och sticka
därigenom skarpt av från den
övriga säden. Den blott 1 mm långa
Kornmyggan ca 8 ggr förstorad.
gula vetemyggan lägger ägg i
veteblommorna vid avskjutningen.
Larverna förtära sedermera de
unga omogna kärnorna, så att
axen vid mognaden bli tomma och
vita. Övervintring och förpuppning
i jorden. Den röda vetemyggan
har snarlikt levnadssätt, men
saknar större betydelse. Blommor av
ängskavle angripas ofta i stor
utsträckning av de högst 2 mm
långa, röda larverna av
ängskav-legallmyggan; dessa förstöra
fröanlagen till stort men för
fröodlingen och anträffas senare i stor
mängd bland fröet. De vita,
omkring 2 mm långa larverna av den
huvudsakligen i södra Sverige
uppträdande kålgallmyggan angripa
alla slags kålväxter, vilkas
spädaste blad därvid bli förkrympta och
buckliga eller krusiga, varigenom
plantornas tillväxt hämmas. De
små vita larverna av ärt
gallmyggan förstöra ärtorna inuti
baljorna. Ärtorna bli små, med ojämn
fläckig yta och mögla lätt,
varjämte baljväggen blir mjuk och
skrumpen. Pärongallmyggan lägger
ägg i päronblomknopparna. Lar-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
