Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gödselstad - Gödselvatten - Gödselvattenbrunn - Gödselvattenpump - Gödselvattenspridare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gödselvatten — Gödselvattenspridare
631
tillfälle att rinna in över
gödselstadsplanen. En tid försökte man
skydda gödseln genom att bygga
över gödselstaden till ett s. k.
gödselhus. I södra och mellersta
Sverige anser man numera icke att
fördelarna med gödselhus uppväga
kostnaderna. Gödselstadens botten
göres numera i allmänhet av
betong. Fast och tät botten kan dock
även åstadkommas av stampad,
stensatt lera. Gödselstaden bör
omgivas av en mur så långt sig
göra låter utan att utkörningen
försvåras alltför mycket. —
Anläggandet av gödselstaden börjar
med att all matjord schaktas
bort. För yttermurarna gräves en
grundgrav till frostfritt djup. I
graven lägges som undergrund
en kallmur upp till 30 cm under
markytan. Över hela
gödselplanen lägges ett 20 cm tjockt
lager av packsten och grus. På
detta underlag gjutes sedan plan
och mur av betong. Ytan får ej
stålslipas. Den blir då för hal för
hästarna vid gödselkörningen. Vid
större anläggningar bör planen
genom valkar delas upp i flera
avdelningar. Regnvatten från
avdelningar som för ögonblicket ej ha
någon gödsel skall kunna ledas
bort, så att det ej kommer åt att
laka ur gödseln. — Urinbrunnar
gjutas av betong. Vanligen äro de
runda men fyrkantiga brunnar
förekomma också. Brunnarna läggas
ofta under gödselstaden. Deras
betongtak kan på så sätt samtidigt
utnyttjas som upplagsplats för den
fasta spillningen. Där
gödselstadsplanen ligger väsentligt lägre än
ladugårdsgolvet är platsen mellan
husväggen och gödselstaden
lämplig för anläggning av urinbrunn.
Rbg.
Gödselvatten, se Gödsel- och
pressvatten samt Gödselstad.
Gödselvattenbrunn, se Gödselstad.
Gödselvattenpump. Vid utkörning av
gödselvatten och urin från brunn
användes en pump för fyllning av
transporttunnan. Förr drevs
pumpen allmänt med handkraft.
Numera äro dock prisförhållandena
sådana att handpumpar äro
ekonomiskt berättigade endast på mindre
gårdar. Man har vid handdrift att
välja mellan kolvpumpar (se
Pumpar) och kedjepumpar.
Kolvpumpen är effektivare än kedjepumpen,
men risk finnes för att slamm i
gödselvätskan bringar ventilerna i olag.
Kedjepumpen som arbetar på
samma sätt som en skopelevator är
däremot mycket driftsäker. Vid
normal arbetstakt och en lyfthöjd
på 3 m pumpar en man med en
kolvpump upp omkring 150 liter i
minuten. Denna arbetstakt är för
låg när större mängder skola köras
ut. Det lönar sig i allmänhet att
här sätta in en maskindriven
cen-trifugalpump. En sådan pump är
okänslig för slam och har mycket
hög avverkningsförmåga. En
elmotor på 2 hästkrafter kan pumpa
omkring 1.300 liter i minuten.
Cen-trifugalpumparna ha i allmänhet
pumphuset nedsänkt i brunnen. —
Äro markförhållandena sådana att
en rörledning kan dragas från
urinbrunnen till ett lägre liggande
plan, erhålles självtryck från
brunnen, och transporttunnan kan
fyllas utan pump. Rbg.
Gödselvattenspridare. Tre huvudtyper
av gödselvattenspridare
förekomma, nämligen bladspridare,
rör-spridare och urinmyllare.
Blad-spridarna ha ett blad under
öppningen på det rör som leder ut från
tunnan. Genom att gödselvattnet
får spola mot detta blad sprides
det solfjäderformigt. Bladspridaren
är okänslig för slam, men sprider
ojämnt, särskilt i biåsväder. När
tunnan är full och trycket högt
sprider den bredare, men alltefter-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
