Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hov - Hovbeslag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hovbeslag
679
Hoven ligger i sina bakre partier
ej stilla vid belastningen, utan här
sker en fjädring tack vare de
elastiska elementen. Dessa fjädrande
rörelser sammanfattas under
benämningen hovens egenrörelser
eller hovmekanismen. Vid
belastning uppifrån på hovsockeln,
pressas strålen ihop genom mottrycket
mot marken och blir tunnare men
i gengäld bredare och längre.
Genom att elastiska putan pressas
samman, vidgas denna åt sidorna
och bakåt och pressar i sin tur på
hovbrosken och balläderhuden.
Detta har till följd, att hornkapseln
pressas utåt tillsammans med
läderhuden. Denna vidgning kommer
att omfatta traktväggarna och
delar av sidoväggarna. Ballarna
pressas bakåt. Vidgningen i sidled är
störst intill trakthörnen, där den
på barfotagående häst kan uppgå
till sammanlagt cm i båda sidor.
Hovbeslaget hindrar i viss mån
denna fysiologiska förrättning,
vars stora betydelse ligger i att
stötarna mot marken mildras, att
steget blir mera fjädrande samt
sist men inte minst att hovens
blodomlopp och därmed hovens
näringstillförsel underlättas.
Hovmekanismen verkar i detta avseende
som en pumpmekanism för blodet.
Dhl.
Hovbeslag, medel att i första hand
hindra att hovhornet utsättes för
alltför stark avnötning.
Hovbeslagets uppgift är vidare att hindra
halkning på is, snö och
permanent-belagda gator och vägar, att
korrigera felaktiga hovformer och
därmed också i viss mån felaktiga
benställningar samt slutligen att
förebygga och bota vissa hovlidanden.
Hovbeslagskonsten är av mycket
gammalt datum. Hästen levde
ursprungligen i vilt tillstånd på stora
grässlätter, där marken var så
mjuk, att tillväxten av hovhomet
höll jämna steg med avnötningen.
Sedan hästen emellertid började
användas i människans tjänst blev
det snart nödvändigt att söka
förhindra att hovarna nöttes ut och
hästen stod oduglig till arbete.
Hästskor tillverkas numera i regel
fabriksmässigt av smidesjärn, men
även gjutjärn, stål och
aluminium användes någon gång.
Fabriker i Sverige för tillverkning av
hästskor äro Broby, Finspong,
Ho-fors, Häfla och Motala. Efter
hovbeslagets uppgift indelar man
detsamma i normalbeslag och
sjukbeslag. På ett normalbeslag talar
man om tådel och skoarmar eller
armar. Beträffande armarna talas
om ytterarm och innerarm. Varje
arm delas vidare i sidoarm och
traktarm. På ett beslag talas om
hovyta, den mot hoven vända, och
markyta, den mot marken vända.
Hovytan utgör antingen en enda
plan yta (som på nya
standardbeslaget) eller är delad i två
avdelningar, bäryta och skålyta eller
skalningen, vilken senare är en
av-fasning av hovytans inre kant. På
markytan finnes som regel en
sömfals, som är en längs skoarmen
löpande fåra. Sömfalsen, som börjar
vid övergången mellan tådel och
sidoarm och slutar i traktarmama,
bör ej gå längre in än till % av
godsets tjocklek. I denna fals äro
sömhålen placerade. Antalet
sömhål varierar alltefter skotyp och
storlek, men vanligen är antalet 4
eller 5 i varje skoarm. Sömhålen
äro så uppslagna, att de i dem
placerade sömmen stå parallellt med
hovväggen. Detta gör, att
tåsömmen äro riktade snett—inåt från
markytan räknat, de följande hålen
något mindre snett och
traktsöm-hålen gå lodrätt genom skon.
Hästskor utan fals bruka gå under be-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
