Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hästens exteriör
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hästens exteriör
733
Hjorthals, svanhals och späckhals.
långt ifrån varandra. Härigenom
erhålles gott utrymme för
struphuvud och rymliga andningsvägar.
Näsborrarna skola vara vida,
läpparna hos ädla hästar finskurna,
tunna, finhåriga och välslutande.
Ögonen skola vara stora, klara,
med livligt och samtidigt klokt
uttryck. ”Grisögon” äro små, djupt
liggande ögon med tjocka
ögonlock. Synförmågan bör
undersökas vid besiktning, öronen växla
i längd, bredd, ansättning,
ställning, rörlighet m. m. hos olika
raser. Ett ädelt öra bör ha en
S-formigt krökt innerkant, bör vara
spetsigt och inte för långt och
brett. ”Åsneöron” äro långa med
spetsarna riktade från varandra.
”Haröron”, långa, smala, högt
ansatta ögon med spetsarna mot
varandra. ”Musöron” eller ”råttöron”
äro små, spetsiga och lågt ansatta.
”Svinöron” äro breda, vitt ansatta
och hänga ned. — Enär tandfel äro
rätt vanliga hos hästen och
dessutom i flera fall nedärvas, bör
exteriörbedömningen även omfatta
tänderna. Normalt skola över- och
underkäkens framtänder
korrespondera med varandra. I vissa fall
skjuta överkäkens framtänder fram
över underkäkens, då man talar om
karpbett. Motsatsen,
underkäks-framtänderna skjuta framför
överkäkens framtänder, kallas gädd-
bett. — Halsen bör vara något
längre än huvudet. Hos ädla hästar
vill man ha en lång hals, emedan
kroppen då lättare balanseras.
Beträffande halsen talas om dess
främre respektive bakre
ansättning. övergången mellan huvud och
hals är nacken, vilken hos
ridhästar bör vara lång. Halsens
ansättning till manken kan vara hög, låg
eller fri. En fritt ansatt hals är
skarpt avgränsad från manken. Om
markerad insänkning mellan hals
och manke finns, talas om
lansmärke. Högt ansatt hals talas om, då
strupranden utgår relativt högt på
bringan. Lågt ansatt hals är
motsatsen. Beträffande resningen talas
om högrest och lågrest hals. Då det
gäller halsens form talas om
späckhals, med stort, tjockt
manfäste, hjorthals med konkav
mankam och konvex struprand,
svanhals med konvex mankam och
konkav struprand. Manken bör vara
lång och hög på ridhästar. En låg,
bred, muskulös manke
(björnman-ke) ger lätt en något vaggande
gång. — Bogen bör vara bred.
Bogbladet bör vara långt, då ett längre
steg fås. Det är hos ridhästar
önskvärt med ett långt, liggande
bogblad. Står det mera lodrätt, talas
om stupande bog. Bogarna hos
draghästar böra vara väl ansatta
från halsen, så selens lokor få go-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
