Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hästraser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
744
Hästraser
profil. Bålen var djup och massiv
och korset kort, stupande och
kluvet. Denna häst är stamform
för våra tyngre kallblodiga hästar.
Tarpanen anses som stamform för
orientaliska hästen, medan
mongolhästen skulle vara stamform för
asiatiska och ryska hästar m. fl. —
Kulturraserna bruka ur
geografisk synpunkt och därav i viss mån
betingade egenskaper och
användningssätt delas i orientaliska eller
varmblodiga, occidentaliska eller
kallblodiga samt dvärgraser. —
Den arabiska hästen räknas som
hästsläktets aristokrat. Den är en
avläggare till tarpanen. Under
Muhammeds tid (c:a 600 år efter
Kristus) stod den arabiska hästen i sitt
flor. Den har blott 5 ländkotor mot
6 på övriga hästar. Araben får
därigenom ett kort, kraftigt ländparti.
Korset är rakt, svansen bäres i en
elegant båge. Extremiteterna äro
torra med stora ledgångar. Färgen
är ofta skimmel, men även andra
färger förekomma. Den arbiska
hästen är uppdelad på flera
stammar, som var och en har något
karakteristiskt. Araben är liten.
Mankhöjden är omkring 150 cm.
Hästens styrka ligger i hans
seghet, kraft och förmåga att länge
undvara foder och vatten. Av alla
importer, som skett till olika
länder av ”arabiska hästar” är det
blott få, som varit äkta araber. Det
är ofta syriska och mesopotamiska
berberhästar, som få gå som
araber. Den mest beryktade importen
av araber skedde 1705 till England
genom ”The Darley Arabian”.
Denna häst blev sedermera en av
grundläggarna av engelska
full-blodsrasen. I nästan alla Europas
länder har den arabiska hästen
bidragit till att förbättra
hästraserna. Araben har fört med sig ett
stort tålamod, förnöjsamhet, seg-
Halvblodsarab.
het och ett behagligt lynne.
Vanliga exteriörfel hos araber äro
stupande bog, tåvid ställning på fram
(fransysk ställning), kohasighetpå
bak, ibland sänkt rygg, tunna,
spensliga och långa kotor samt
spatt. — Berbiska hästen skiljer
sig från araben i första hand
genom att den är mindre ädel än
denna. Huvudet har antydan till
ramskopf, stupande kors och i
jämförelse med araben lågt svansfäste.
Berbern finns i hela norra Afrika.
Hästen har haft en hel del
betydelse bl. a. för spanska hästen,
an-dalusiern, som har ramskopf,
”svanhals”, sänkt rygg och hög
svansresning. Den var på sin tid en
eftersökt ridhäst. — Englands
hästar indelas i ädla,
kallblodiga och ponnies. De ädla kunna
indelas i fullblod och halvblod. Den
engelska fullblodshästen började
utvecklas i slutet av 1600-talet, då
en stor mängd orientaliska
hingstar och ston importerades. De
hingstar, som äro grundläggande
för den engelska fullblodshästen,
äro ”Byerley Turk”, ”The Darley
Arabian” och ”Godolphin Arabian”
eller ”Godolphin Barb”. Alla
engelska fullblodshästar finnas
upptagna i ”The Gener al-Stud-B ook”.
Engelska fullblodet är mycket va-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
