Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hökfibblesläktet - Hölastare - Hölja - Hömjölke - Hönsbär - Hönsens avel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hökfibblesläktet — Hönsens avel
761
Hökfibblesläktet (Hieracium) hör till
de korgblomstriga växternas
familj (Compositae). Släktets arter
äro fleråriga örter med ensamma
eller flera, i kvast eller klase
sittande korgar med gula eller röda,
tunglika blommor och frön
(frukter) med hårpensel.
Fortplantningen är ofta partenogenetisk
(se Partenogenes). Släktet är det
formrikaste i svenska floran och
många av de tidigare uppställda
arterna äro numera uppdelade i
talrika ”småarter”, sammanlagt
ett par tusen, för ett ovant öga
varandra ofta mycket lika men
åtskilda av detaljer i bladens form
och hårighet, frukternas färg osv.
Ur nyttosynpunkt spelar släktet
ganska liten roll. Som
prydnadsväxter odlas i trädgårdar rödfibbla
(H. aurantiacum) med orangeröda
blomkorgar. D. L.
Hölastare, se Lastningsapparat.
Hölja, se Mosse.
Hömjölke är ett av de många
namnen på Mjölkört (se d. o.).
Hönsbär, hönskornell (Cornus
sue-cica) är en lågväxt, flerårig ört
med vita blommor (egentligen
blomställningar av små svartröda
blommor omgivna av fyra vita
svepeblad) och frukter med en
svagt sötaktig, fadd smak. Växten
förekommer på myrar och fuktig
skogsmark över nästan hela
landet. Allmännast i Norrland och
sydvästra Sverige. D. L.
Hönsens avel. Hönsskötsel bedrives i
vårt land huvudsakligen som en
binäring till jordbruket.
Nationalekonomiskt spelar den dock en
större roll än vad man kanske i
allmänhet föreställer sig. Under
normala tider är nämligen enligt en
ofta hörd jämförelse värdet av den
årliga produktionen från
hönsgårdarna av ungefär samma storlek
som värdet av den årliga
veteskörden. Avelsarbetet med höns
bedrives efter samma huvudregler
som gälla för andra husdjur (se
Avelsmetoder). Renavel är den
normala avelsmetoden. Korsning av
olika raser kan dock, då man har
tillgång till goda stammar, i första
generationen ge goda bruksdjur
med avseende på livskraft,
snabbvuxenhet och äggläggningsförmåga.
Vill man genom korsning
frambringa bruksdjur med god
äggläggningsförmåga och goda
slaktdjursegenskaper är det
lämpligt att använda tuppar av
lätta raser till hönor av
medeltunga raser.
— Kontrollen av djuren, som i
hönsskötseln skall skänka ägaren
den för ett framgångsrikt
avels-arbete erforderliga kännedomen
om det enskilda djuret, omfattar
följande tre moment:
uppväxttiden, värpningar och
hälsotillståndet. Under uppväxttiden
observeras djuret och anteckningar
göras om utveckling, ålder vid
värpningens början m. m. Vid
kontrollen av värpningen håller man
med hjälp av kontrollreden
räkning på antalet ägg varjämte
äggens vikt, form, färg, kvalitet
antecknas dag för dag. — I
kontrollarbetet ingå också märkning
och registrering av avelsäggen,
kläckningskontroll, som tager sikte
på äggens befruktning och
avels-duglighet, samt märkning av
kycklingarna. Genast efter
kläck-ningen förses dessa med särskilt
vingmärke så att de kunna
registreras med avseende på sin
härstamning m. m. Då djuret blir
äldre utbytes vingmärket mot
numrerad fotring. För alla de nämnda
anteckningarna måste i en avels-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
