Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hösalt - Höskallra - Höstflox - Höstgröe - Höstkalvning - Höstplöjning - Höstraps - Höstrybs - Höstråg - Höstsäd - Höstsädeshalm - Hötjuga - Hövändare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
784
Hösalt — Hövändare
Hösalt. Vid inkörning av hö på
skullar och i lador brukar man strö ut
grovt koksalt i höet. Ändamålet är
tvåfaldigt. Djuren få vid
utfodringen en viss giva salt och saltet
bidrager till att förbättra höets
hållbarhet. Skall det sistnämnda syftet
uppnås, bör 0,5—1 kg salt strös ut
per 100 kg hö. Rbg.
Höskallra, (Rhinanthus major), är
en till familjen lejongapsväxter,
(Scrophulariaceae) hörande,
omkring 30 cm hög ört med
fyrkantig, grenig stjälk, motsatta,
lan-settlika, tandade blad och ljusgula
blommor med violetta tänder på
överläppen. Det uppblåsta fodret
omsluter även efter mognaden den
platta, rundade kapseln, i vilken
fröna ligga lösa och ”skallra” vid
skakning. Snarlik men något
mindre och mörkare i färgen är
ängs-skallran (R. minor) även kallad
liten höskallra. Båda äro tämligen
allmänna över större delen av
landet. Som många andra
lejongapsväxter äro de halvparasiter och
suga näring ur grannväxternas
rötter. Såväl härigenom som genom
den ofta rikliga förekomsten på
åkrar och ängar kunna de göra
skada som ogräs. D. L.
Höstflox, se Flox under
Blomsterodling, Perenna Blomsterväxter.
Höstgröe, sengröe, se Gröe.
Höstkalvning, se Kalvningstid.
Höstplöjning, se Plöjning.
Höstraps, se Raps.
Höstrybs, se Rybs.
Höstråg, se Råg.
Höstsäd. Vete, råg och korn äro de
enda stråsädesslag, som i Sverige
odlas som höstsäd. Av dessa äro
höstvete och höstråg de båda mest
betydelsefulla, medan höstkorn för
tillfället endast odlas i ringa
utsträckning. Detta sammanhänger
med att höstvete och höstråg äro
vinterhärdigare än höstkornet.
Mest vinterhärdig är höstrågen,
som odlas långt upp i Norrland,
medan höstvetet med framgång
odlas upp till mellersta Sverige. I
sydligare belägna länder än vårt eget
odlas även havre, ärter och vicker
som höstsådda grödor. Som
höstsådda grödor odlas i södra
Sverige också ett par oljeväxter;
höstraps och höstrybs. En
höstsädes-planta kräver för normal
utveckling, att den under en viss period
utsättes för låg temperatur.
Längden av perioden med låg
temperatur varierar med typen.
Höstsä-destyperna, anpassade till
sydligare klimat, nöja sig i regel med en
kortare köldperiod än typerna som
lämpa sig för nordligare klimat.
Höstsäd, som sås under våren, går
ej i ax den efterföljande
sommaren. Detta kan dock åstadkommas
genom en särskild behandling
(Ja-ro visering, se d. o.). Höstsädens
odlingsvärde sammanhänger med
dess förmåga att uthärda låga
temperaturer under vintern samt
temperaturväxlingar,
sjukdomsan-grepp och torka under våren.
Ew. Å.
Höstsädeshalm, se Halm.
Hötjuga är benämningen på en
gammaldags högaffel helt av trä.
Hövändare användas för att nära
efter slåttern luckra upp
strängarna efter slåttermaskinen och
därigenom påskynda fodrets
torkning. De hos oss vanliga
hövändar-na bruka ha sex stycken flerkloiga
gafflar monterade på en vevaxel.
När vändaren som går på hjul
köres framåt sättas gafflarna i
rörelse och kasta det på marken
liggande fodret bakåt och uppåt.
S. k. sidoavläggande hästräfsor
bruka kunna omställas så att de
arbeta som hövändare (se
Hästräfsor). Rbg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
