Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Insekter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Insekter
795
som består av högst 5 leder, av
vilka den sista är försedd med klor
och ofta även med andra
häftappa-rater. Insekternas tarmkanal består
av munhåla, svalg, matstrupe,
mel-lantarm och ändtarm. I munhålan
mynna oftast ett eller flera par
spottkörtlar ; svalget är hos
sugande insekter försett med kraftiga
muskler och tjänstgör då som
sug-pump; matstrupen har ofta en eller
flera utvidgningar, t. ex.
honungs-blåsan hos tambiet; mellantarmen
är rik på körtlar och har till
uppgift att smälta och uppsuga födan;
i främre ändan av ändtarmen
mynnar ett antal vanligen långa,
rör-formiga organ, vilka tjänstgöra
som njurar, baktill är ändtarmen
oftast tydligt utvidgad. —
Andningen ombesörjes av ett rikt
förgrenat system av fina andrör, som
utgå från ett växlande antal
andhål på kroppens sidor och direkt
förse kroppens olika delar med
syre. Blodkärlssystemet är därför
mycket enkelt och utgöres av ett
rörformigt ryggkärl, som tar in det
i kroppshåligheterna cirkulerande
blodet genom klaffar på sidorna
och sedan åter driver ut det genom
en öppning framtill. —
Nervsyste-met utgöres av ett antal
nervknutar, som sinsemellan förenas av en
dubbel nervsträng och utsända
nerver till olika organ och
kroppsdelar; de bakre knutarna, som ligga
på kroppens buksida, ha förenats
till en eller flera större knutar,
medan de främre bilda en i huvudet
belägen hjärna. Utom de
sinnesorgan, som redan omnämnts, ha
många insekter bl. a. även
hörselorgan, vanligen belägna på
bakkroppen eller på benen; de äro
särskilt väl utvecklade hos
gräshopporna. Många insekter kunna
frambringa ljud; några ha
stämbands-liknande hudveck vid andhålen eller
munnen, andra göra t. ex. hastiga
vingrörelser eller gnida olika
kroppsdelar mot varandra. —
Insekterna äro skildkönade och ha
pariga könskörtslar, äggstockar
eller sädeskörtlar; de båda
äggledarna förena sig till en slida, som i
regel är utrustad med en säcklikt
utvidgad sädesbehållare och ofta
dessutom med en parningsficka.
Intill den honliga könsöppningen
finnes oftast en på olika sätt utbildad
äggläggningsapparat.
Sädesledar-na, som i sin yttre del äro försedda
med var sin sädesblåsa, förenas till
en sädesgång, som vanligen
mynnar i en särskild parningsapparat
av ofta mycket invecklad byggnad.
— De flesta insekter lägga ägg,
men några, såsom bladlöss och
vissa flugor, föda levande ungar. I
många fall fortplanta sig honorna
utan att dessförinnan ha
befruktats, s. k. jungfrufödsel; i vissa
fall kunna t. o. m. larverna
fortplanta sig. De ur äggen
framkommande ungarna, larverna, kunna
endast genom en serie
hudöms-ningar tillväxa i storlek och
genomlöpa därvid ett växlande antal
utvecklingsstadier. Hos
urinsekterna och hos vissa högre vinglösa
insekter kunna ungarna till det
yttre knappast skiljas från de
full-bildade på annat än sin ringa
storlek; deras utveckling säges därför
ske utan förvandling. Hos andra
insekter, t. ex. hos skinnbaggarna,
likna ungarna i allt väsentligt de
fullbildade men sakna vingar;
dessa utväxa mer och mer för varje
hudömsning, och larverna sägas
därför genomgå direkt utveckling.
Hos t. ex. skalbaggar, fjärilar och
tvåvingar äro larverna däremot
mycket olika de fullbildade,
antingen masklika, ofta fotlösa, eller
erinrande om borstsvansarna, och
efter sista larvstadiet genomlöpa
de ett vilostadium, puppa, i vilket
hela larvkroppen nybildas och ur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
