Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jakt - Villebrådsarterna - Fågelvilt, ej rovfåglar - Rovdäggdjur - Rödräven
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jakt
823
pes på apotek, inlägges eller
inblandas i fisk, köttfärs, insprutas
i ägg etc. och utlägges på platser,
där kråkorna pläga hålla till.
Utläggningen skall ske tidigt på
våren, innan flyttfåglar ha kommit,
samt före dagningen. Kråkor, som
tagit av betet falla döda ej långt
därifrån. På förmiddagen
uppsamlas kvarliggande beten, så att
obehöriga djur ej falla offer, och de
döda kråkorna plockas upp. Dessa
nedgrävas eller brännas. De flesta
jaktvårdsföreningarna lämna råd
och ofta även bistånd för
utläggningen. Metoden är som nämnts
mycket effektiv. I Uppsala län
dödades under en tid 30 å 40 tusen
kråkor årligen och stammen
nedbringades till en obetydlighet.
Tyvärr har den ånyo ökat, sedan
arbetet med förgiftning blivit
inskränkt. Genom kråkfällor kan
också ett ganska gott resultat
erhållas. I fällor utläggas beten.
Fällorna vittjas dagligen, helst i
mörker, då fåglarna bländas av t. ex.
en ficklampa och lätt kunna
avlivas med en käpp. Närmare
anvisningar torde lämnas av de flesta
jaktvårdsföreningar. Skytte för uv
är ett gammalt beprövat jaktsätt
på kråka.
Skatan är en mycket svår
skadegörare på ungar av fågel och
hare och bör efterhållas, när den
uppträder talrikt. Ibland falla
skator offer för fosforförgiftade
beten. Före äggkläckningen kunna
skator skjutas vid boet.
ROVDÄGGDJUR
De i vårt land mera vanligt
förekommande rovdjuren vilka med
hänsyn till jaktvården fångas eller
jagas äro räv, mård, vessla, utter
och grävling. I avlägsna bygder
förekommer även björn, varg, järv
och lo. Ehuru zoologiskt sett ej
tillhörande rovdjuren kunna i detta
sammanhang även nämnas sälar.
Räv förekommer i två arter i vårt
land, den vanliga rödräven
(Vul-pes vulpes) spridd över hela
landet, och fjällräven (Aropex
lagopus), som tillhör fjällvärlden.
Rödräven håller helst till i
odlade bygder, där den har lättast att
skaffa sin föda, som
huvudsakligen är animalisk och mest består
av smågnagare och döda däggdjur,
men även, där så bjudes, av
fågelvilt, harar, höns och annan
tamfågel, ibland ungdjur av rådjur
och får. Den kan därför vara till
både skada och nytta och det
beror på lokala förhållanden, om
den skall efterhållas såsom
skadedjur eller sparas. På trakter där
viltuppfödning bedrives måste
räven hållas efter, vilket lättast sker
genom att ungarna tagas i grytet
på våren. — Endast vinterskinnet
har värde som päls. Det brukar
vara fullhårigt i
oktober—november. I slutet av februari och
början av mars börjar det tunna ur
och även bli skadat vid parnings-
Ungräv vid grytet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
