Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jakt - Villebrådsarterna - Rovdäggdjur - Mård - Utter - Grävling - Björn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jakt
825
på många trakter dock sällsynt.
Genom för hård avjagning har
stammen minskat betänkligt,
varför mården nu är fridlyst i stora
delar av landet och i övriga delar
är tillåten endast under januari, i
Skåne även under februari.
Utter (Lutra lutra) tillhör
mård-djuren. Den uppnår en längd av ca
% meter, har en täthårig,
mörkbrun päls, som är mycket
värdefull. Uttern finns i hela vårt land
utom i fjällen. Den håller till vid
vattendrag och vid kusten, där
Utter.
fisk utgör födan. Den kan på sina
ställen göra stor skada på
fiskbeståndet, och är särskilt vid
fiskodlingar illa tåld. Även kräftor
förtär den gärna. Den är en
mycket skicklig simmare och företager
långa vandringar. Vid spårsnö är
dess spår lätt igenkända genom
de utspretande klorna. I djup snö
liksom plöjer sig uttern fram.
Skytte bedrives vid platser, där
man av spåren finner, att utter
håller till. Nattetid, helst vid
månsken, inväntar man att djuret
skall visa sig vid hål i isen eller
vid upptrampade utterstigar.
Uttern kräver grova hagel, då pälsen
är svårgenomtränglig. Man bör
också dröja med skottet tills uttern
kommit ett bra stycke från sitt
hål i isen eller annat öppet
vatten, där den snabbt slinker ner,
om skottet ej är genast dödande.
Utter fångas även i sax, vartill
tillstånd i vissa fall kan erhållas
hos länsstyrelsen. Vid kusten och
vid fiskodlingar är jakt tillåten
hela året, i övrigt endast under
tiden oktober—februari.
Grävling (Meles meles) är ett
mårddjur. Den har en grov päls,
till färgen grå med något svart på
stickelhåren. Över ögonen finnas
svarta band, nosen, pannan och
kinderna äro nästan vita. Den är
vanlig i södra och mellersta
Sverige, mera sällsynt norrut.
Grävlingen håller till i gryt i blockig
mark och sandmark, där den med
stor skicklighet gräver gångar
djupt ner och in i marken. På
vintern lämnar den sällan grytet. Vid
sommarens nattvandringar lämnar
den grytet i skymningen.
Grävlingens skadlighet är mycket
omtvistad. Födan utgöres mest av
vegetabilier, men även insekter,
maskar o. dyl. Kan den komma åt
ungar eller ägg av jaktbart vilt
tager han gärna sådant. Det
förekommer också att grävlingen
härjar i hönsgårdar. Han kan därför
ibland vara en stor skadegörare,
men är för det mesta att anse
såsom ganska ofarlig.
Björn, brunbjörn, (Ursus
arc-tos) är vårt största inhemska
rovdjur. Ännu under början av
1800-talet fanns den över hela landet,
men är nu tillbakaträngd till de
nordligaste delarna, där den har
spridda förekomster. Sydligaste
fasta stammen torde finnas på
Sonfjället i Härjedalen. Enstaka
björnar företaga dock ibland långa
vandringar söderut och ha visat
sig ända ner i Svea- och Götaland.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
