Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jakt - Jaktens utövande - Grytjakt - Klappjakt - Ståndskytte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jakt
835
gångshål medan övriga utgångar
tilltäppas. Mård som gått i gryt
kan ibland skrämmas ut med hjälp
av långa spön. Säkrare är dock
att använda hund. För att driva ut
kaniner ur deras hålor användes,
som förut omnämnts, iller.
Grythundar utsättas ofta för bett av
räv och grävling. Dessa sår kunna
vara farliga och böra noga
rengöras och behandlas med sårvätska.
Klappjakt utövas
huvudsakligen inom särskilt viltrika
jaktmarker eller om något större villebråd
veterligt befinner sig inom ett
begränsat område. Området indelas i
såtar, som avjagas var för sig.
Skyttarna utställas på lämpliga
pass, helst så tätt att en viss kant
av såten helt behärskas. Från
motsatta kanten framgår drevfolket
efter en given signal i riktning mot
skyttarna. Antalet drevkarlar
anpassas efter terrängförhållandena
och villebrådet. Gäller det fasan
eller rådjur bör luckan mellan
varje man helst ej vara större än 10
å 15 meter, särskilt i tätvuxen
mark, för de flesta djurslag 20 å
30 meter, för älg högst 40 meter.
På flyglarna utposteras några
skyttar, och ofta kunna några
skyttar gå med i drevkedjan, enär
en del djur, fasan, rådjur, älg,
ofta ha benägenhet gå bakåt och
tränga igenom denna. Det är
synnerligen viktigt att drevkedjan
håller väl ihop och att varje man
håller kontakt med grannarna. De
framgå under svaga rop, visslingar
i pipa eller knäppningar med
käppar eller harskramlor. Några
gånger göres halt för att ordna
rättningen. När drevkedjan närmat
sig skyttarna göres halt
(bog-halt) en stund under fortsatt
klappande. En del villebråd håller sig
nämligen gärna strax framför
drevkedjan. Skyttarna få då ej skjuta
mot drevet utan helst låta
villebrådet passera och skjuta frånskott.
För att hindra djuren att gå ut på
flyglarna kan man där uppsätta
lapptyg, dvs. på en lina fästade,
färgade tyglappar, som upphängas
på träd och buskar. Avståndet
mellan lapparna bör vara ca 1
meter. De uppsättas omedelbart före
jakten och borttages därefter, så
att djuren ej få vänja sig vid dem.
Stånd sk ytte är en form av
jakt, då jägaren inväntar
villebrådet utan att detta framdrives av
folk eller hundar. Därvid kan man
passa djuret under dess gång till
eller från betesplatsen eller på
denna eller också genom utlagd åtel
eller på annat sätt locka djuret till
viss plats. Till detta jaktsätt hör
morkulljakten på våren, då
jägaren i kvällningen inväntar fågeln
på sträcket. Änder bli föremål för
skytte, då de flyga ut på
sädesfälten för att beta och då ofta följa
vissa stråk. Åtskilliga fältharar
skjutas, då de i skymningen börja
sina nattliga vandringar. Även
älgen blir föremål för dylikt skytte,
då den på kvällen eller tidigt på
morgonen följer sin växel. Av
detta sätt använder sig särskilt ägare
av smärre odlingar och kärr- eller
mosskiften, belägna på större,
älgrika skogskomplex. Även
skogsfågeln kan inväntas, då den på
kvällen eller morgonen kommer för
att beta spillsäd på små åkrar i
skogsbygden (stubbskytte). •—
Flera jaktsätt går ut på att locka
villebrådet till sig. För räv utlägges
åtel av någon djurkropp, som
räven snart vädrar sig till. Åtelen
utlägges så att jägaren, väl dold, i
något uthus el. dyl. en
månskensnatt kan invänta räven och få
skott på den. Orren lockar man
med orrbulvan, en uppstoppad
eller av trä tillverkad attrapp av
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
