Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jakt - Jaktens utövande - Ståndskytte - Jakthundar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jakt
837
tallar, helst fristående. Den blir då
föremål för s. k. toppskytte, som
sker genom att jägaren, sedan han
upptäckt fåglarnas tillhåll, smyger
sig inom studsarhåll, 100 å 150 m.
Tjädrarna skrämmas ofta ej av
skotten, utan flera fåglar kunna
fällas, och detta skytte kan därför
ofta vara förödande. Det är
dessutom farligt, om man använder
långskjutande gevär. Genom den
höga skottriktningen kunna
olycks-skott nå avlägsna, oberäknade mål,
kanske på flera kilometers
avstånd. För den med terrängen väl
förtrogne jägaren, utrustad med
lämpligt vapen, har likväl denna
smygjakt sin särskilda tjusning.
Slutligen kan såsom jaktsätt
nämnas skytte på uppsprång, då man,
helst vid spårsnö försiktigt följer
spåret och stöter djuret. Vanligen
är det fältharen, som är föremål
för detta jaktsätt. Uppskrämd
skogsfågel kan också av en snabb
skytt nås med skott i själva
upp-floget. — Smygjakt på älg kräver
både stor försiktighet och god
kännedom om marken och om
älgarnas tillhåll. Denna primitiva
jaktmetod, som på sina håll även
användes för hjort och rådjur, har
sin säregna tjusning, då man får
vandra ensam i storskogen med
syn och hörsel på helspänn.
JAKTHUNDAR
Många olika slag av hundar kunna
uppövas och användas för jakt,
men en del arter har på grund av
speciella egenskaper kommit att
mera allmänt brukas för
jaktändamål. Till sådana egentliga
jakthundar räknas hönshundar eller
fågelhundar, stövare, drever
(dachs-bracken), spetsar, taxar,
foxter-riers, möjligen även spaniels,
rot-weilers och vinthundar, de
sistnämnda dock sällan i vårt land.
Hönshundar. Hönshundarna
utmärka sig genom sin stora
mottaglighet för dressyr och sin goda
kontakt med jägaren under jakten.
Benämningen fågelhund avsåg förr
egentligen skällande fågelhund,
vartill användes huvudsakligen
spetsar, men under senare tid har
man även räknat stående hundar,
hönshundar, till fågelhundarna.
Såsom stående hundar användes
pointrar, settrar och vorsteh.
Pointern är en högt förädlad
hund, spänstig, elegant, intelligent
och mottaglig för hög dressyr. Den
antas härstamma från södra
Europa, infördes tidigt till England,
varifrån våra stammar i huvudsak
härleda sig, på senare tid dock
med starkt inslag av finskt blod.
Den är korthårig, huvudet har
markerad pannavsats, färgen vit
med bruna, gula eller svarta
fläckar, eller också svart eller brun.
Settern förekommer i tre raser,
engelska, irländska och
gordonset-tern, vilka likväl ha gemensamt
ursprung. Settern är i mycket
poin-terns jämlike och den enes eller
andres företräden torde mest bero
på individens egenskaper. Till
kroppsform likna de pointern, men
äro långhåriga med vackert
glänsande, mer eller mindre vågig
hårrem. Färgen på den engelska
settern är vit med svarta, gula eller
bruna tecken i två eller tre
nyanser. Den irländska är brunröd,
gor-donsettern svart med bruna tecken
över ögonen, på nosens sidor samt
på bröst och benens baksidor. De
tre setterarterna ha även en del
smärre skiljaktigheter i
kroppsformen. Den engelska är hos oss den
vanligaste. Gordonsettern hålles
numera jämförelsevis sällan.
Sett-rarna äro livliga, intelligenta och
mottagliga för hög dressyr. De
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
