Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jordarter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jordarter
853
den nu täckt av morän, men denna
i sin tur har mångenstädes, särskilt
på lägre belägna platser, blivit
täckt av andra jordarter. — Under
landisens avsmältning bildades
mäktiga och strida glaciärälvar,
som, där de forsade fram,
bearbetade och spolade med sig
moränmaterialet, så att dess stenar och
mindre partiklar fingo en avrundad
form. Nära älvmynningarna, där
vattenhastigheten avtog,
avlagrades först grus och annat grövre
material i form av rullstensåsar
eller liknande bildningar. Sand och
mo spolades av vattenströmmarna
något längre, medan det finaste
slammet av mjäla och ler fördes
långt ut i havet eller sjön, innan
det avsattes (sedimenterades). I
vattnet åstadkoms alltså en
sortering av materialet efter
partikelstorlek, så att tämligen
jämnkor-niga avlagringar bildades. I salt
vatten skedde sedimentationen
ganska snabbt och fullständigt på
grund av utflockning (se d. o.). I
sötvatten däremot kunde det allra
finaste leret hålla sig svävande
längre, tid, men avsatte sig så
småningom under vintern ovanpå det
något grovkornigare
sommarskiktet. På sådant sätt uppkom den
s. k. varviga leran. Dessa olika
jordarter, som uppstått under
direkt medverkan av landisen och
dess smältvattensälvar, kallas med
ett gemensamt namn för glaciala
bildningar. — När landet och
havsbottnen sedan höjde sig och många
insjöar torrlädes, kommo dessa
bottensediment upp över
vattenytan. Men när de då passerade
strandlinjen, blevo de omskvalpade
av vågorna och det finare
materialet uppslammades på nytt i vattnet
och avsatte sig först så småningom
längre ut från stranden. Härvid
bildades ovanpå de äldre lerorna
nya s. k. postglaciala avlagringar,
vilka även de nu flerstädes ha
torrlagts. — Det land, som höjt sig ur
havet, blev snart bevuxet av en
frodig växtlighet, som bildade
humustäcke på marken. De älvar, som
efter istiden runnit genom landet,
ha särskilt under vårfloden spolat
med sig åtskilligt jordmaterial,
som sedan inom
översvämningsom-råden och utefter stränderna
avsatts i form av s. k.
svämavlagring-ar. Till skillnad mot de tidigare
sedimenten ha svämlerorna i regel
avsevärd humusinblandning. — Det
är ofta av värde att veta, till
vilkendera av ovannämnda geologiska
eller genetiska bildningar en
jordart hör, emedan ursprunget ger en
del upplysningar om jordens
egenskaper. När det gäller att bedöma
en jord ur odlingssynpunkt är det
dock oftast av större betydelse att
känna materialets s. k. mekaniska
sammansättning, dvs. om man har
att göra med en sorterad
sand-eller lerjord, en mulljord eller en
blandad jordart. I det senare fallet
är det av vikt att så nära som
möjligt känna den relativa mängden av
de ingående blandningsdelarna. —
Efter partikelstorleken kan
mine-raljordsmaterialet uppdelas i
följande korngrupper:
block............ större än 2 dm
sten ................. 20—2 cm
grus ................. 20—2 mm
sand ................. 2—0,2 mm
mo .............. 0,2—0,02 mm
mjäla ........... 0,02—0,002 mm
grovler ....... 0,002—0,0002 mm
finler eller kolloidalt ler
(kallas även ultraler)
mindre än............. 0,0002 mm
Dessa huvudgrupper kunna sedan
ytterligare uppdelas. Mo t. ex. delas
i grovmo (0,2—0,06 mm), som i
mycket står sanden nära, och i
finmo (0,06—0,02 mm), vars
egenskaper mera likna mjälans. Finmo
och mjäla sammanfördes ofta förr
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
