Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Juver - Juveransvällning - Juverfurunkulos - Juverinflammation
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
904
Juveransvällning — Juverinflammation
punkt i laktationsperioden. Man
brukar skilja på mjölkjuver och
köttjuver beroende på vilken
vävnad, som dominerar, den
mjölkproducerande eller stödjevävnaden.
Mjölkjuvret kallas ibland
körteljuver. Det har lätt förskjutbar hud.
Då det är fyllt med mjölk, är det
stort och kännes spänt, men efter
mjölkningen faller det ihop och
blir löst och slappt. Köttjuvret
ändrar föga form och konsistens
genom mjölkningen. Vid hängjuver
har en förslappning inträffat i de
vävnader, som fästa juvret vid
buken. Äro de båda främre
juverfjärdedelarna mycket små i
förhållande till de bakre, talas om
”getjuver”. Äro alla fyra spenarna riktade
mot varandra och juvret blir
tillspetsat nedåt, talas om ”vildjuver”.
Normala spenar äro kägelformade
och tämligen stora. Spenar kunna
ibland vara tjockast i sin nedre
ända, klubbformiga spenar. Hos
äldre, högmjölkande kor är det ej
ovanligt med ampullformiga spenar.
Dhl.
Juveransvällning, juverödem, är en
normal företeelse, som inträder
någon dag före förlossningen och
kvarstår någon eller några veckor.
Ansvällningen kan ibland sträcka
sig långt fram under bröstet och
tydes som gott mjölktecken. Detta
ödem är ej ömmande och ej varmt
till skillnad från det
inflammatoriska juverödemet, som
uppkommer, då bakterier genom sårnader
komma in i huden. Dhl.
Juverfurunkulos, en varig
inflammation i hårsäckarna på juvret.
Fu-runkulos orsakas av stafylokocker
och sprides vid mjölkningen.
Behandlingen är oftast operativ. Dhl.
Juverinflammation, (mastit), är ett
mycket vanligt förekommande
lidande i våra ladugårdar. Det
orsakar djurägarna årligen stora
ekonomiska förluster, dels emedan
mjölkavkastningen minskar och
dels genom att djur med kroniska
juverinflammationer få slås ut i
förtid. Mastiterna orsakas som
regel av bakterier (streptokocker,
stafylokocker, diplokocker,
pyoge-nes, koli, tuberkulos), varför de
oftast äro smittsamma. Försök ha
visat, att det fordras förutom
bakterier något disponerande moment
i form av skada på spenar eller
juver, kyla, drag e. d. för att
inflammation skall uppstå.
Juverinflammationerna äro akuta och kroniska.
Symptom på en mastit äro
avsevärd ökning av juverdelens volym,
hård konsistens, ömhet, hög
temperatur, ofta stört allmäntillstånd
med nedsatt aptit. Ibland svullna
lederna i bakbenen, framför allt
hasen, och djuret blir stelt och får
svårt att flytta sig. Mjölken
förändras, blir vattnig eller blodigt
vattnig med stora sega eller
mindre ”trasor”. Andra gånger får kon
diarré och blir förlamad. Relativt
ofta blir en akut juverinflammation
kronisk. Den vanligaste
kroniska juverinflammationen är
strep-tokockmastiten. Förändringarna
komma vid denna form smygande
och ge ibland mycket små
symptom. Förändringarna av mjölken i
sjukdomens början äro ofta så små,
att de endast kunna påvisas vid
laboratorieundersökning. Så
småningom blir dock mjölken så
förändrad, att den röjer sjukdomen.
De första mjölkstrålarna innehålla
”trasor”. Då dessa passera genom
den fina mjölkkanalen händer det,
att de för ett ögonblick stänga till
kanalen, varefter passagen för
mjölken åter blir fri. En
uppmärksam mjölkare kan sålunda ofta
”känna”, att det är fel på mjölken,
även om han ej ser förändringarna.
Mjölken smakar salt. När
sjukdomen varat någon tid, brukar
juvret bli hårt samt snett, beroende
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
