Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kaliumgödsel - Kaliumkarbonat - Kaliumnitrat - Kaliumpermanganat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
914
Kaliumkarbonat — Kaliumpermanganat
ning kan vara till visst hinder för
växtligheten. Vissa växter såsom
jordgubbar, bärbuskar och tobak
äro känsliga för klor. Klor
nedsätter stärkelsehalten hos potatis. De
klorhaltiga kalisalterna innehålla
utom kaliumklorid även en del
bi-salter, bl. a. natriumklorid
(koksalt), som på grund av sitt
natriuminnehåll har gynnsam
inverkan på socker- och foderbetor.
Kalisalternas innehåll av bisalter
kan ha viss betydelse för
betesmarker och för allmänt saltfattiga
jordar, såsom torv- och sandjordar.
Kaliumsulfat (svavelsyrat kali,
K2SO4) innehåller 48—50 % K2O
(41 % K) och är praktiskt taget
fritt från klor. Det kaliumsulfat,
som framställes ur råsalter,
utgö-res av ett finmalet vittgult salt, är
praktiskt taget icke hygroskopiskt
och utövar inget nämnvärt
inflytande på markreaktionen. En
motsvarande svensk produkt
innehållande ca 40 % K2O (33,2 % K) i
form av kaliumsulfat och
kaliumkarbonat samt dessutom något
kalksten utvinnes ur rökgaser vid
cementfabriken i Köping. Detta
s. k. cementkali är stoftfint och
lätt, har gråaktig färg och
förskjuter markreaktionen något i basisk
riktning. Dessutom är s. k.
cementkali hygroskopiskt. Båda här
nämnda slag av kaliumsulfat äro
lättlösliga i vatten. Som
kaliumgödselmedel har man även sökt
använda s. k. stenmjöl, som består av
finmalen kaliumleptit. Försök ha
visat, att det knappast har något
gödselvärde. Och detsamma kan
sägas om vissa kaliumhaltiga
mineral såsom glauconit och
kalium-glimmer, som vid förvittring
kunna avlämna en viss mängd kalium.
— Beträffande kaliumhaltiga
gödselmedel se även Stallgödsel och
Vedaska. Kaliumgödslingsbehovet
beror i första hand av
markbeskaf
fenheten och i andra hand av
grödan. Allmänt kaliumbehövande äro
mull- och torvjordar samt
sandjordar. Ju lerigare en jord är, desto
mindre kaliumbehövande brukar
den vara. Rena lerjordar hava
sålunda oftast ett så
tillfredsställande kaliumtillstånd, att en måttlig
stallgödsling under växtföljdens
lopp fyller kaliumbehovet.
Undantag härifrån finnas dock, och i
vissa trakter, såsom sydöstra
Blekinge och inom Vänernområdet, är
kaliumtillståndet även i de leriga
jordarna otillfredsställande, varför
här kaliumgödsling behövs.
Särskilt stora kaliumförbrukare
äro rotfrukter, potatis,
vallväxter och ärter, något som
givetvis måste beaktas vid
kaliumgödslingen.
Kaliumhaltiga handelsgödselmedel
böra nedbrukas till det lager, där
växterna ha huvuddelen av sina
näringsupptagande rötter, dvs. 5—
20 cm under markytan.
Utspridningen kan ske på hösten före
stubbearbetning eller plöjning eller
på våren på den orörda tiltan.
Höstspridning är särskilt
betydelsefull, när kalisalt (kaliumklorid)
användes till för klor känsliga
växter. Genom höstspridningen
urlakas kloren innan växterna börja
sin näringsupptagning. Vid
övergödsling på vallar sprides
kaliumgödseln sent på hösten eller tidigt
på våren, innan växtligheten börjat
komma i gång. G. S.
Kaliumkarbonat, se Kalium.
Kaliumnitrat, se Kalium.
Kaliumpermanganat, kameleon,
över-mangansyrat kali, mörka
metall-glänsande kristaller, vilka äro
lättlösliga i vatten och även i mycket
utspädd lösning ge en intensiv
violett färg. Kaliumpermanganat
verkar starkt oxiderande och anvä»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
