Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kaninraser - Kaninsjukdomar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kaninsjukdomar
939
och förnöjsam ras med en
ullproduktion på 350—450 gram per år.
— Den franska angoran är större,
minst 3 helst 4 kg. Rasen är
ganska krävande i fråga om foder.
Ullproduktionen kan gå upp till 600
gram per år. Rbg.
Kaninsjukdomar. Kaniner, som hållas
i bur, kunna angripas av åtskilliga
sjukdomar, varav vissa äro
svårartade och svåra att bota. Det
förhållandevis ringa värde som en
vanlig kanin representerar gör att
det i många fall ej är lönande att
lägga ned nämnvärda kostnader
på att häva sjukdomen hos en
kanin. Kaninernas hälsovård bör i
stället taga sikte på att förhindra
sjukdomarnas utbrott. Detta sker
främst genom att iakttaga god
hygien och genom att isolera kaniner,
som angripits av sjukdom som kan
tänkas vara smittosam. — En frisk
kanin, som skötes väl, är livlig och
pigg. Pälsen är glansig och ögonen
klara. Brister i hälsotillståndet
taga sig uttryck i nedsatt
foderlust och glanslös hårrem. Hela
djuret får ett ruggigt utseende och
det rör sig ogärna. Ögonen bli
matta och visa ofta flytningar. —
Den smittosamma kaninsnuvan är
en av de allra vanligaste
sjukdomarna. Den kan medföra kännbara
förluster. Snuva hos kaniner visar
sig också i samband med
pasteu-rellos (ett slags allmän
blodförgiftning) och coccidios (se nedan)
eller som följd av vanlig
förkylning eller dammigt foder. I senare
fallet är sjukdomen tämligen
ofarlig och brukar försvinna om
djuren få det varmt, torrt och
dammfritt. Varken mot pasteurellosen
eller den smittsamma snuvan
känner man något säkert botemedel.
Sjukdomarna leda oftast till döden.
Motåtgärderna böra i första hand
gå ut på att hindra smittspridning.
Alla friska djur böra vaccineras.
En annan smittsam sjukdom av
betydelse är pseudotuberkulosen.
Denna som icke har något med
vanlig tuberkulos att göra är
vanlig hos tama och vilda gnagare.
Djuren bli infekterade genom
förmedling av foder, vatten eller strö.
I levem, mjälten m. fl. organ hos
angripna djur finner man små
gulvita eller gråvita härdar för
sjukdomen. Köttet från angripna djur
kan användas. Ibland yttrar sig
sjukdomen endast genom nedsatt
foderlust, i andra fall sker en stark
avmagring och djuren dö. Någon
metod att bota sjuka djur känner
man ej. De böra dödas. Friska djur
vaccineras. — Coccidiosen är en
synnerligen vanlig och
förlust-bringande sjukdom. Den
förorsakas av vissa små organismer,
coc-cidier. Med mikroskopets hjälp
kunna de påvisas i träcken från
sjuka djur. Stor renlighet måste
iakttagas för att hindra
sjukdomens spridning från djur till djur.
Coccidiosen angriper främst de
yngre kaninerna under den
varma årstiden och har
huvudsakligen formen av tarm- och
lever-coccidios. Dödligheten är stor i
bägge formerna. Sjukdomen yttrar
sig genom nedsatt foderlust och
avmagring. Särskilda tecken på
tarmcoccidios är diarré och
gasbildning som gör djuren bukiga.
— Snuva förorsakas också genom
att coccidier komma in i näsan.
Något effektivt botemedel mot
coccidiosen känner man ej, men
under senare år ha sulfapreparat och
fentiazin givit uppmuntrande
resultat. Kaninerna böra gå i burar
med nätbottnar, så att träcken
faller genom nätmaskorna. •— Skabb
uppträder bl. a. som öronskabb på
ytterörats insida och som
huvudskabb på näsrygg, läppar och runt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
