Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Klängen - Klängning - Klängväxter - Klätt - Klätterväxter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Klängning — Klätterväxter
957
man talar därför om bladklängen
(ärter, vicker) och stam- eller
grenklängen (vildvin). D. L.
Klängning, se Fröklängning.
Klängväxter, se Klätterväxter.
Klätt, ( Agrostemma githago), av
familjen nejlikväxter
(Caryophyl-laceæ) är en meterhög, gråluden
ört med stora, rödvioletta
blommor. Den förekommer som ogräs i
höstsäd, särskilt råg, dock numera
mindre ymnigt än förr. De stora,
svarta, på ytan knottriga fröna äro
giftiga, och om de i större
myckenhet komma med i mälden, ge de
mjölet en obehaglig, bitter smak.
D. L.
Klätterväxter kallas växter med vek
stam, som hålla sig upprätta
genom att på det ena eller andra
sättet ”klättra ” på andra växter, på
berg, husväggar eller andra
tillgängliga stöd. Den enklaste typen
torde vara spärrklättrarna, som
klättra med tillhjälp av de
utspärrade grenarna eller bladskaften.
Vanligen tillkomma hakformade
hår eller taggar, med vilka de
klättrande stammarna häkta sig
fast på angränsande föremål (ex.
snärjmåra, en del rosor,
björnbärsarter). Klängväxterna (ex. ärter,
vildvin) binda sig vid stödet
medelst klängen (se d. o.),
rotklättrarna (ex. murgröna), medelst
ovanjordiska häft- eller
klätterröt-ter (se Luftrot). Hos
slingerväxterna slingrar sig stammen
spiralfor-migt omkring sitt stöd. —
Vedarta-de klätterväxter kallas ofta lianer.
Sådana äro särskilt vanliga i
tropikernas urskogar, hos oss
förekomma de sparsamt (murgröna,
besk-söta, vildkaprifol. D. L.
— Tidigare hade man mångenstädes
i vårt land den föreställningen,
att en byggnad skulle taga skada,
om väggarna bekläddes med
slingerväxter. Numera har man
kommit till full visshet om, att så
icke är fallet utan att
slingerväxterna tvärtom skydda
byggnadsmaterialet. — Här omnämnas
några av de för vårt land
viktigaste slingerväxterna. — Blåregn
(Visteria chinsensis), är en
förnämlig växt, som i gynnsamma
lägen uppnår omkring 8 m i höjd.
Den har 30—40 cm långa, ljusblåa
blomklasar, i formen liknande
gull-regnets, under maj, juni. Kan
emellertid med fördel endast odlas
på varma lokaler i Skåne och
närgränsande bygder. —
Bokharabin-dan (Polygonum baldsehnanicum)
uppnår på lämpliga platser ända
uppe i Mälardalen 8—10 m. i höjd
och kan på några få år bekläda
både väggar och tak på ett helt hus.
Under högsommaren framkomma
de i 15—20 cm långa spiror
sittande, till en början vita blommorna.
— Kaprifol. De mest kända av
hithörande arter äro
trädgårdskaprifol (Lonicera caprifolium) och
skogskaprifol (L. periclymenum).
Den förstnämnda blommar på
försommaren, den senare på
sensommaren. Båda äro härdiga långt
uppe i Norrland. — Mur gröna
(Hé-dera helix), är utan tvivel en av
de förnämligaste bland alla slinger-
Kaprifol.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
