Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kolloider
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kolloider
975
i vatten, bildas kolloidala
lösningar, som ha särskilda egenskaper,
vilka skilja dem dels från äkta
lösningar, dels från de grövre
upp-slamningar, som kunna kallas
grovdispersa suspensioner. Fullt
skarpa gränser kunna dock ej
alltid uppdragas mellan dessa olika
s. k. dispersitetsgrader. Ur en
kol-loidal lösning kan kolloiden
avskiljas genom extra täta s. k.
ultra-filter eller med ultracentrifug. —
I vanlig mjölk möta vi exempel på
alla dessa tre olika
finfördelnings-grader: smörfettet är grovdisperst
fördelat och avskiljes ganska lätt,
äggvitan eller kaseinet är
kolloid-alt upplöst, mjölksocker och salter
befinna sig i äkta lösning. —
Många ämnen, som i sig själva ej
äro typiskt kolloidala, kunna under
vissa betingelser uppträda som
kolloider. Om man bringar materia
av vad slag som helst i sådan
fin-fördelningsgrad, att de enskilda
partiklarna få en storlek mellan
0,0002 och 0,000001 mm, får
substansen kolloidala egenskaper.
Detta kan åstadkommas antingen
genom en långt driven
finfördelning (dispergering) av grövre
partiklar eller därigenom att
småmo-lekyler sammansluta sig till större
enheter (kondensation). Exempel
på båda dessa bildningssätt utgör
det finaste, kolloidala leret i
jorden. Även mull- eller
humusämnena äro kolloidala (se
Markkolloi-der). — Icke blott vätskor utan
även gaser eller fasta ämnen
kunna utgöra det bärande mediet i en
kolloidal lösning. Som exempel
härpå kan nämnas dimma och rök,
som bestå av små vätskedroppar
respektive stoftpartiklar ”upplösta”
i luft, samt vissa ädelstenar,
vilkas olika färger kunna bero
på kollodialt fördelade
föroreningar. -— Alla gränsytor ha en viss
adsorbtionsförmåga. Denna är stor
hos kolloiderna, eftersom de i
förhållande till sin massa ha mycket
stor sammanlagd partikelyta. Ur
fuktig luft adsorberas vatten
begärligt av en torr kolloid och
härvid inställer sig en bestämd
jämvikt, som är beroende av ytan och
av luftens relativa fuktighet. Om
man låter ett jordprov komma i
jämvikt med luft av konstant och
känd fuktighet, kan man ur
mängden adsorberat — hygroskopiskt
— vatten erhålla ett mått på den
sammanlagda partikelytan och
därav kan man sedan beräkna
jordprovets lerhalt. — Ur en
vätska eller en gas kunna kolloider
adsorbera även andra upplösta
ämnen, företrädesvis sådana, som
bestå av stora och utpräglat
(elektriskt) osymmetriska molekyler.
De flesta organiska gifter, även
giftgaser, äro uppbyggda av
sådana molekyler och adsorberas
därför begärligt i kolloidfilter, som
användes exempelvis i gasmasker.
En mycket verksam sådan
filtrer-massa är aktivt eller kolloidalt
kol, som kan framställas genom
kolning och lämplig behandling av
djurben och blod (benkol,
blodkol, medicinskt kol). En farlig
giftgas, som dock icke adsorberas
av vanliga kolloidfilter, är koloxid
(gengas). För att adsorbera och
avskilja föroreningar användas
även andra kolloider, t. ex.
blekjord, en vittrad lera, med vilken
man i livsmedelsindustrien renar
och avfärgar feta oljor. — Utöver
denna förmåga att adsorbera hela
molekyler, kunna kolloiderna
binda och utbyta även joner. För
växtnäringshushållningen i jorden
äro sådana reaktioner av stor vikt,
(se Utbytesförmåga och
Markkol-loider). I samband med denna
egenskap står även kolloidernas buffert-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
