Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Köksväxtodling - Frilandsodling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Köksväxtodling
1093
800—1.000 kg salpeter, 400—500
kg superfosfat och lika mycket
kali är normal giva på god jord.
Sådden sker redan i början av
mars om det gäller att få fram
tidig skörd, 14 dagar senare om det
gäller skörd för vinterbehov. Fröet
sås direkt i varmbänk. Skolning av
plantorna betalar sig inte, det är
bättre att bredså glest. I slutet
av maj planteras sedan löken ut.
Man väljer relativt stora
radavstånd, 60 cm, men sätter i stället
plantorna tätt i raden eller med
10 cm avstånd. De placeras djupt
för att få en så lång blekt stjälk
som möjligt. Hela sommaren
hålles jorden lucker medelst
häst-hackningar. Skörden sker efter
hand som det finns avsättning.
Rötterna putsas bort helt och av
bladen borttages en god del av det
gröna. Purjolök tål frost och kan
stå kvar ute och skördas efter
hand hela vintern eller så länge
marken inte är frusen. Bäst är att
under senhösten taga upp
purjolöken, putsa av rötterna en del och
jordslå den tätt på en plats, där
den kan hållas så pass frostfri, att
den kan skördas efter hand under
hela vintern. — Rädisa
(Rap-hanus sativus radicula) odlas
övervägande under glas men
fri-landsodlingen är dock inte helt
betydelselös även om det aldrig kan
bli tal om stora arealer och inte
om fältodling. För det egna
husbehovet sås en liten säng om några
meters längd. Så hellre en liten bit
varje gång och så flera gånger
med någon veckas mellanrum så
att ständig tillgång finns till små,
fasta rädisor. Rädisan har inga
anspråk på jord och gödsel. Vattna
rikligt under torrperioderna för att
rädisorna skall bli mindre beska.
— Rättika (Raphanus sativus)
odlas endast sporadiskt i vårt
land. Den användes i sydligare
länder bl. a. som smörgåspålägg.
Såväl sommar- som vintersorter
finnas. De senare böra icke sås
förrän i mitten av juni, då
utvecklingstiden är ganska kort.
Nygöds-lad jord bör icke användas,
rätti-kan blir nämligen som rädisan lätt
svampig och kan då icke
användas. Skötsel, upptagning och
förvaring sker som för rödbetor. —
Rödbeta (Beta vulgaris) odlas
i stor utsträckning fältmässigt
dels för direktförbrukning dels för
konservindustrien. Liksom många
andra bland köksväxterna är
rödbetan tvåårig men utvecklas
endast vegetativt första året för att
blomma det följande. För rödbetan
spelar detta en viss roll, särskilt
om den sås tidigt för den tidiga
försäljningen. Skulle låg
temperatur inträffa medan plantorna äro
små, sker lätt en rubbning i deras
livscykel och i stället för att
endast utvecklas vegetativt skjuta
de stocklöpare. Dessa stocklöpare
äro värdelösa, varför stammar,
som enligt erfarenhet ge många
stocklöpare, icke användas för den
tidiga sådden. Sådden för höstens
och vinterns behov företages inte
förrän i maj månad, annars bli
rötterna för stora. Radavståndet
bör vara 40—50 cm och
gallrings-avståndet 5—10 cm. Fröet är en
frukt som innehåller 3—5 frön,
varför gallring inte kan undvikas
även vid mycket gles sådd.
Fröåtgången pr ha beräknas till 6—8
kg. Jorden bör inte vara för tung.
På styv lera bli rötterna lätt
ojämna och kantiga. Jorden bör vara
väl kalkad, högsta utbyte erhålles
vid ett pH-värde på över 7,0. Är
reaktionen starkare basisk bli
rötterna ofta starkt skorviga och
därigenom mindre lättsålda. Därför
hålles i praktiken reaktionen
nå
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
