Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lin - Linaria - Linberedningslån - Lind - Linda och träde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Linaria — Linda och träde
1153
kommande linodling på samma jord
kan medföra lintrötthet, vilket kan
bero på förekomsten av vissa
parasitsvampar i jorden. — Ur
linstjälken utvinnes ca 18 % fiber — tåga
och blånor. Detta sker i regel
genom rötning och efterföljande
mekanisk bearbetning. Rötningen,
som kan ske genom ång-,
kallvatten- och varmvattenrötning,
innebär att stjälkens limämnen,
pekti-ner, som omger fiberknippena,
upplösas genom svampars och
bakteriers inverkan, pektinjäsning. I
äldre tider repades fröknoppen av
från stjälken för hand på s. k.
rep-ningskam, varefter halmen
utbreddes på jämn mark, äng, för att
där bli utsatt för atmosfärens
inverkan. Detta rötningsförfarande
tillämpas ännu ifråga om mindre
husbehovsodlingar, vilket även
gäller kallvattenrötningen, då linet
nedsänkes hopbuntat i travar i en
sjö eller bäck. I modern
bered-ningsmetodik nedsänkes linet i
kamrar eller kanaler med vatten
av ca 30° temperatur. Vid detta
tillvägagångssätt går det lättare
att kontrollera rötningsförloppet
och förkorta rötningstiden.
Frö-repningen utföres nu ej längre för
hand utan på särskilda
specialkonstruerade frörepningsmaskiner. —
Sedan rötningen avslutats, och
linet torkats, vidtager den
mekaniska bearbetningen. Förr utfördes
denna för hand och bestod i
bråk-ning, klyftning, skäktning och
häckling. I bråkningen brytes
veddelen i stjälken sönder utan att
skada fibern och vid skäktningen
åtskiljas tågorna och lossas
veddelen. Före spinningen utföres
häcklingen. Dessa processer utföras
numera fabriksmässigt. Halmen
knäckes i stora bråkmaskiner med
räfflade valsar, och vedämnena slås
bort från tågan i skäktturbiner med
avsevärd avverkningsförmåga. De
kortare avfallsfibrerna
tillvaratagas och renas genom bearbetning i
skakmaskiner och blånrensare. —
Bland nyare metoder för
linberedning må nämnas s. k.
grönskäkt-ning, varvid halmen genomgår
mekanisk beredning utan föregående
rötning, varefter erforderligt
frånskiljande av pektinämnena sker på
kemisk väg vid spinnerierna. För
grövre bruk kunna på detta sätt
erhållas slitstarka linnevaror av
långfibern, då däremot den
fortsatta förädlingen i spinnerierna av
blånorna ännu icke lösts fullt
tillfredsställande. — Genom
cottoni-sering, dvs. uppdelning på kemisk
väg, av fibersträngarna i
elemen-tarfibrer kan erhållas ett
kortfib-rigt bomullsersättande material.
(Se även Nyzeeländskt lin.) G. K.
Linaria är ett släkte av
lejongaps-växternas familj
(Scrophularia-ceae), den vanligaste svenska arten
är L. vulgaris, gulsporre (se d. o.).
Linberedningslån, se Statens
låne-och bidragsverksamhet.
Lind (Tilia cordäta). Lövträd. Den
vanliga eller skogslinden
förekommer vildväxande i södra Sverige
och i s. k. reliktformer, kvarlevor
från en tid med varmare klimat, i
sydsluttningar ända upp i
Norrbotten. Spelar ingen roll i
skogshushållningen, men virket har viss
speciell användning på grund av sin
mjukhet (bearbetas till bast). Två
andra arter, parklinden, (T.
cor-dåtaXplatyphylla) och den
stor-bladiga linden eller bohuslinden,
(T. platyphylla) finnas vildväxande
på västkusten, den sistnämnda
dock mycket sparsamt. Alla tre
arterna äro omtyckta allé- och
parkträd (se d. o.). A. P.
Linda och träde användes i övre
Norrland som beteckning för
slåt-tervall, så även lägda.
73 — Nya Lantmannens bok.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
