Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Läkarråd - Läkegro - Länd - Längdbygge - Längdsdränering - Länkharv - Läns
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1180
Läkegro — Läns
vaxduk o. dyl. — Några sjukdomar,
som särskilt drabba
lantbefolkningen finnas knappast. Sjukdomar
hos djuren kunna någon gång gå
över på människan. Hit hör
undu-lantfebern — en långvarig
febersjukdom, som överföres genom
smittsam kastning. Hit hör också
svampsjukdomar, som ge
hudutslag både hos djur och människor.
För behandling av sjukdomar hos
lantbefolkningen gälla därför
samma allmänna regler som eljest. —
Vid olycksfall i jordbruket
föreligger nästan alltid risk för infektion
med stelkrampsbakterier.
Stel-krampssjukdomen är ett
dramatiskt och smärtsamt lidande, som
mycket ofta leder till döden. Ehuru
bakterierna förekomma allmänt i
odlad jord, är sjukdomen
lyckligtvis sällsynt. Läkaren, som
behandlar en skada, ger ofta en
insprut-ning av serum mot stelkramp i
förebyggande syfte. Detta serum
är verksamt endast en kort tid och
injektionen måste därför
upprepas vid varje ny skada. Serum blir
då mindre verksamt och det
händer att injektionen efter 1—2
veckor följes av serumsjukdom —-
utslag, klåda, feber, vilka symptom
på någon dag gå över. På senare
år har man fått en metod att genom
ympning med vaccin mot stelkramp
få fram en långvarig
motståndskraft mot stelkrampssjukdomen.
Ympningen är i regel utan
biverkningar. Olägenheten är, att den ej
hinner giva ett skydd om den
gö-res i anslutning till ett redan
inträffat olycksfall. Det är därför
önskvärt, att de, som skola arbeta
i jordbruket redan under
utbildningstiden vid skolor och
lantbruksinstitut undergå ympning
mot stelkramp. Skötseln av
olycksfall hos lantbefolkningen följer i
övrigt vanliga regler. Om den
ska
dade bor på långt avstånd från
läkaren kan detta ibland bereda
svårigheter. — I denna
översikts-artikel har någon utförlig
redogörelse för hälsovård och
sjukdoms-behandling ej kunnat lämnas.
Ämnet är lika intressant som
vidlyftigt. Den, som önskar läsa om
sådana ting, hänvisas till något av
de utmärkta arbeten, som numera
finnas att köpa i bokhandeln eller
som finnas till låns på biblioteken.
B. K-r.
Läkegro, se Groblad.
Länd, det parti av ryggen, som har
ländkotorna till underlag. Exteriört
menar man med länden partiet
mellan sista revbenet och
höftbenet. Länden bör hos hästen vara
kort, stark och bred och
övergången till korset jämn. Är länden ej
rak utan bildar en båge uppåt,
talas om karpländ, motsatsen är
instucken länd eller ”svagt
njur-parti”. Dhl.
Längdbygge, se Bikupor under
Biskötsel.
Längsdränering, se Dränering.
Länkharv är en form av ängsharv.
Dess främsta uppgift är att riva
upp mossa i betesmarker och
dylikt. Harven är sammansatt av en
mängd kedjelänkar försedda med
små knivliknande harvpinnar (se
Harvar).
Läns, bom eller flottningsbom är
gjord av långa, lättflytande
stockar, vilka sinsemellan äro
sammanfogade i ändarna medelst
koppel på så sätt att de bilda en
kedje-liknande slinga. Den användes dels
för att sammanhålla timmerpartier
i timmermagasin eller vid flottning
över öppna vatten (s. k. ringbom)
och dels som ledare eller avvisare
i flottleder. I de fall där det är
nödvändigt för
flottningsmanska-pet att kunna gå på länsen göres
varje länk av flera i bredd lagda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
